Aftonbladet – 11 februari 1853, sida 2

— De i går omnämnde vid magistratens gout på börssaten sistlidne onsdag af justitieborgmästaren Holm hållna tal vid skålarne meddelar Posttidningen. i Hr Holm föreslog H. M. Konungens skål i följande ordalag: Länge hvilade lunga, olycksdigra moln öfver Sveriges och Norges eljest så fridsälla konungaborgar. Tvänne folk voro försänkte i oro och bekymmer öfver bvad hända skulle. De sägo huru blixten ljungade fram och utsköt en skön länk ur kedjan af den älskligaste konungafanmlj. Förlusten var stor; men en ännu större hotade de bestörta folken. Vär älskade och vördade Konungs-lif var i fara och länge sväfvade man emellan fruktan och hopp. I ett monaärkiskt sambälle, med äfven de rikaste förhoppningar för framtiden, säsom hos oss, är det ock af en omätlig vigt för de styrda, att makten hvilar hos en regent; med mogen älder och erfarenhet, hvars lugnt pröfvande förständ, samt milda men allvarliga vilja värna bådo Ifanam nach Fallon mot sä väl maktens missbruk, som sjelfsväldets yra, en regent, som lifligt uppfattar den sanning, att samhället ej kan stå stilla i andelig och timlig utveckling, utan att förneka sig-sjelfoch sin id, och som grundar det lugna framätskridandets, för konom heliga sak på de sköna, innehållsrika begreppen rätt och sannivg., hvilkäs lösning han gjort till sitt lefnadsmäl. Försynen har hört de tvenne folkens förenade böner, afvändt den hötande faran och ätergifvit oss vär Konung. Med en festlig tillställning hafva hufvudstadens invänare velat uttrycka, icke blott för sig sjelfve, utan för hela landet, ja för andra folk, deras oskrymtade glädje öfver den lyckliga tilldragelsen. Glädjeyttrin garne hafva väl icke kunnat vara lika öfverallt; men det enda ljuset, eller lampan, i den fattiges boning har ganska säkert varit en lika ren sinnebild af den allmänna glädjen, som de mänga i de bättre lottades. Hufvudstadens begge municipalkorporationer, magistraten och borgerskapets representanter, här förenade till en -tacksarchetens och glädjens, väl enkla, men bjertliga, fest, höja ock nu sina glas och tömma dem, dertill de inbjudne gästerne säkert icke behöfva uppmanas, i den underdäniga skäl, jag ä magistratens vägnar har den nåden föreslå för Hans Maj:t Konungen, dervid uttryckande den innerligaste och varmaste glädje öfver Hans Maj:ts ätervunna helsa samt de mest lifliga och oskrymtade önskningar, att alla konungars Konung mätte länge skydda och bevara hans dagar, till glädje för hans höga familj och de tvänne under hans spira förenade, lyckliga brödrafolken. : Hans Maj:t Konungens skål! Skålen för H.-M. -Drottningen föreslogs af tr Holm med följande ord: Under pröfningens och sorgens dagar hafva vi beundrat sinnesnärvaron och själsstyrkan hos.en Hög Qvinna i Norden, som, efter att hafva tillslutit ögonoeh ä Hennes egen och allas Älskling, i en allt uppoffrande kärlek delat sig mellan tvänne sjukläger, en tillbedd Makes och: en älskad Dotters. Det kar blifvit allom bekant; huru Hony frigörande sig från orons och bekymrens tyngd, med aftorkade tärar, stod upprätt och lugA särnt ingjöt tröst och hopp der de voro försvunna, Hvarifrån hemtade Hon väl, under de sönderslitande qvalen, denna själsstyrka och sinnesnärvaro och detta hoppgifvande lugn? Jo, Hon heimtade dem, med bönens kraft, frän en ren och tefvande gudsfruktan, hvilken till silt väsende är blott en, ehuru den yttrar sig under olika former: Dig, Sveriges och Norges Drottning, tacka vi för Dina vakor, förDin skoningslösa sjelfuppoffring och för Ditt tröstande lugn under -farans och pröfningens härda stunder. Näst-Försynens nåd och vetenskäpens RISE KARA ONT USE NAT BER TY ITIS TTT SINNET SATA TY SIN