Aftonbladet – 11 februari 1853, sida 2

— Vi anföra ur Götheborga Handelstidning följande: Hr domprosten Thomander har under benämningen: Gamla satser, af nys anledningar äter framdragas och ämnade att med Guds bjelp försvarasn, atgifrit pågra teologiska satser, hvilka komma att ventileras nästa onsdags e. m. kl. 5 i domkyrkans förhörsrum. Då lokalen är inskränkt lärer tillträde till denna sammankomst endast blifva öppet för personer, som på enskild väg kuona bereda sig tillgång till de utgifna teserna, hvilka vid ingängen uppvisas såsom inträdeskort. Man har talat ätskilligt om denna förestående s. k. disputationsakt, och en och annan lärer väl äfven ha förundrat sig deröfver. 9Saken är dock temligen enkel. Sammankomsten innebär blott att domprosten Thomander erbjudit sig att utreda åtskilliga af vär kyrkas lärobegrepp, genom upptagande och bemötande af de inkast, som kunna komma att göras erct de utgifna satserna, Det finnes ingen bättre form för sanningens utredande än den gamla disputationsformen, och beklagligt är, att man vid universiteterna skall hafva bragt den formen så mycket i misskredit. Utan tvifsel är hr dompresten, såsom en af våra lärdaste teologer, största talare och skickligaste dialektici, rätta mannen att frimodigt uttala sina äsigter och erbjuda sig att försvara dem emot alla inkast. Vära prester i allmänhet hysa en stor fruktan för, undandraga sig åtminstone nästan alltid att ingå i nägot räsonnemang öfver de satser, som de eljest med så mycken säkerhet prononcera. Det är liksom hade de tvenne olika äskädningssätt rörande andliga ting — det ena afpassadt för templet och gudstjensten, det andra ämpadt efter deras timliga beqvämlighet och yttre förhällanden. Derför bli ock så ofta deras predikningar blott upprepande af ett och detsamma och röja sällan spär af en verkligen genomtänkt, lefvande öfrertygelse. När så menigheterna fiana sina andliga behof otillfredsställda, finna sing förfrägniogar i andliga ting antingen illa besvarade eller rent utaf afvisade, och derföre se sig om efter bättre bjelp — då ropar man öfver sjelfsväld, härdaackenhet, fanatism m. m., och kallar ändtligen länsmän och fiskaler till hjelp för den förvillade bjordens äterförande. Uader andra förhållanden landsförvisar man dem som uppträda och uttala villomeningar. Bättre vore dock om man hade mod att, såsom domprosten Thomander här gjort, öppna tillfåile för personer som kunna tänka annorlunda eller mähända blott önska åtskilliga saker förklarade, att få frambra sina meningar och offentligen diskutera dem. Vi kunna ej annat än hälla domprosten räkning för det mod och den fördomsfrihet han häruti ådagelägger. Skada blott att lokalen är så inskränkt att dea ej medgifver tillträde för mer än ett ringa antal ähörsre. — Man läser i Malmö tidning: Från Hamburg skrifves att en sädan skara har från det inre af Tyskland anmält sig till utvandring ät Amerika och synnerligast Australien till nästa vär, att man fruktar för att ej kunna skaffa nog fartyg för att frakta folkmassorna öfver. De hamburgska redare och expedienter hafva. derföre i sigte att vända sig till Sverige och Norge för att erhålla farkoster åt sina resenärer, NR — Ingenting är vanligare än att vissa landsortstidningar med mycken högvishet sätta sig till doms öfver de synder som Aftonbladet förmenas begå. IMalmö Snällpost är en af de mest nitiska censorerna. Så har denna tidning i sitt sednast hitkomna nummer på ett särdeles grötmyndigt sätt förehållit oss hvad vi ien artikel för den 27 sistl.: November anfört Jom de djerfva och ovanliga spekulationerna i I spanmålshandeln mellan England och åtskilliga tyska och holländska marknader, och gjort sig lustig öfver vår brist på politiska insigter, då vi ett ögonblick kunnat antaga denna besynnerliga spekulation stå i sammanhang med Louis Napoleon och franska kejsardömet. Om l Malmö Snällpost emellertid täcktes omläsa I vårartikel, skall den finna att de der framställda åsigterna, såsom äfven uttryckligen tillkännagifves, stödja sig på hvad som yttrades af lEuropas, kanske hela verldens mest ansedda handelstidning the Economist, Att denna utmärkta tidning denna gång misstagit sig, är en sak som vi redan berättat. Malmö Snällpost, har äran att hafva gjort denna uppItäckt — efter alla andra. På samma sätt ondgöres äfven nGötheborgs Handels och Sjöfartstidning öfver vår förmenta uraktlåtenhet att omnämna Typografiska föreningens i Stockholm tryckeri-bolag och i sammanhang dermed påpeka vigten af de svaga försök till arbetareassociationer som hittills varit gjorda i vårt fädernesland. Om Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning läst Aftonbladet under första qvartalet af förlidet år, hvarunder flera underrättelser meddelats såväl om det ofvannämnda tryckeribolaget, som äfven den under denna tid inrättade associationen mellan skrädderiarbetare, hade förmodligen detta lilia utfall uteblifvit. Särskildt hafva vi i en artikel i numret för den 24 Mars 1852 uttalat våra åsigter om dessa företag och våra sympatier för associationsiden i allmänhet.