1 Januari och redogöra följaktligen för såräl civiläktenskapets afslutande den 29 som rigselakten i Notre-Dame den 30 Januari. Utur den öfver förstnämnda högtidlighet neddelade redogörelse, hvilken till sina vä;diliga delar öfverensstämmer med det af pas redan meddelade ceremoniel, torde ermelertid förtjena anföras följande : Kl. 9 begaf sig det kejserliga täget till marskalkalen, der civiläktenskapets afslutande försiggick. Den dervid brukliga slägtskapsbok är den gamla i tatssekretariatets arkiver förvarade, hvilken fordom begagnades af det gamla kejserliga huset. Den förta deri dena 2 Mars 1806 införda akt är prins Eu;enes adoption såsom Napoleons son och hans utnämning till vicekonung af Italien; den sista, som föresär den nu införda, är af den 20 Mars 1811 och ansår konungens af Rom födelse. Sedan kejsaren, som var iklädd generalsuniform och ade anlagt den hederslegionskedja som burits af Napoleon och den gylleneskionsordens kedja som burits af Carl V, hade nedsatt sig på tronen, inbjöd han len blifvarde kejsarinnan att sätta sig jemte honom pä den för henne bestämda länstol. Kejsarinnan bar en med Alenconspetsar besatt klädning af hvitt atlas; om halsen en kedja af två rader dyrbara peror, och i håret endast enkla blommor. Närvarande voro: prinsarne Lucian och Pierre Bo: naparte, prios Murat med sin familj och sina bäda systrar, grefvinnan Rasponi och markisinnan Pepoli, prinsessan Camerata Bacciocbi och hennes son, prins Camerata, maitre de requetes i statsrädet, kardinalerna Gousset, Donnet, de Bonald och erkebiskopen af Paris, marskalkarne och amiralerna, ministrarne, franska sändebudet i London grefve Walewski, storofficerarne och officerarne af kejsarens civila och militära hofstat; vidare nästan hela den diplomatiska kären: påfliga nuntien, ryska, österrikiska, preussiska, toskanska, svenska, holländska, belgiska sändebuden o. s. vV. Lord Cowley var genom opasslighet hindrad att infinna sig. Sedan statsministern, i enlighet med ceremonie tets föreskrift, till kejsaren och m:lle Eugenie de Montijo framställt frågorna och derefter förklarat dem förmälde, så skreds till aktens undertecknande. DD. MM., som af statsrädets president mottogo pennan, undertecknade sittande. Grefvinnan Montijo, prinsarae och prinsessorna samt spanska sändebudet framträdde till bordet och undertecknade efter rang. . Derefter undertecknade följande, i förseglade bref till vittnen inbjudna personer: senatoren prins Lucian Bonsparte; prinsessan Bacchiochi; senatorn erkebiskopen af Lyon, kardinal Bonald; senatorn erkebiskopen af Bourges, kardinal Dupont; senatorn erkebiskopen af Besancon, kardinal Matthieu; senatorn erkebiskopen af Reims, kardinal Gousset; senatorn erkebiskopen af Bordeaux, kardinal Donnet; marskalkarne Reille, Vaillant, Magnan och Castellane; amiralerne Mackau och Roussin; samtliga ministrarne; senatspresidenten Tropleng och vicepresidenterna Mesnard, Regnau och Saint-Jean WAngely; stor-referendariena dHautpoul; senats-sekreteraren Lacrosse; lagstiftande körens president, vicepresidenter och sektionspresidenter; . samt slutligen innehafvarne af de stora hofvärdigheterna. Efter aktens slut drogo sig kejsaren och kejsarinnan med sitt följe tillbaka. En stund sednare börjadE en konsert i skådespelssalen i Tuilerierna, hvilken bivistades afalla vid högtidligheten närvarande samt ett stort antal andra särskildt inbjudna personer. Den helt och hället nyprydda skädespelssalen erbjöd en lysande anblick, Konserten öppnades med ouverturen Wilhelm Tell af Rossini. Derefter följde en af Möery författad och af Auber komponerad kantat, i hvilken Roger och mad. Tedesco utförde solopartierna. KL. !,11 var konserten slut. Kejsarinnan återvände till Elysåe palatset, beledsagad och eskorterad säsom vid sin ankomst. Den 30 Jan., då vigselakten försiggick, var hela Paris i rörelse, och redan tidigt på morgonen voro alla gator genom hvilka förmälpingståget skulle passera öfverfyllda af menniskor. Alla gator voro festligt smyckade med blomsterkransar, master och fanor. Redan kl. 9 strömmade de inbjudna till kathedralen, der ceremonimästarne handhade ordningen. Prakten i kyrkans utsmyckning gjorde ett bländande intryck, särdeles hufvudaltaret, som var framflyttadt utom choret. Trappstegen som ledde upp till detsamma voro belagda med skarlakansrödt sammet och en baldakin i götisk stil hvälfde sig deröfver. Till höger om altaret, under en skarlakansröd tronhimmel, var erkebiskopens plats. Katedralens belysning utbredde ett verkligt ljushaf. 13,000 vaxljus upplyste kyrkan. Orkestern var anbragt öfver hufvudingången. Den bestod af 400 mucici, hvilka anfördes af kapellmästarne Gerard, Tilmont och Patin. KL. V,12 blefvo samtliga katedralens portar tillslutna för allmänheten och endast de lemnade öppna, hvilka voro bestämda för diplomatiska kåren och deputationerna från statskorporationerna. Kardinalerna voro bland de första som infunno sig, samtliga i sina röda kåpor. XKardinalerna Bonald, Du pont, Mathieu, Gousset och Donnet togo med sina generalvikarier plats till höger om altaret. De öfriga biskoparne uppställde sig bakom kardinalerna. Diplomatiska kårens medlemmar, med påfliga nuntien i spetsen, hade redan på förmiddagen intagit sina platser, till höger om altaret. Prins Fredrik af Hessen, som sedan någon tid uppehållit sig i Paris, satt jemte pringen af Capua och hertig Carl af Braunschweig bakom de platser, som voro bestämda för de kejserliga prinsarne. . . Kl. 12 hade samtliga de inbjudna infunnit sig och stora ingången tillslöts, för att vid kejsarens ankomst ånyo öppnas. Precis kl. 1,1 lemnade det kejserliga tåget Tuilerierna och begaf sig genom Louvren, rue de Rivoli, place de Yhötel de Ville, öfver pont au Change, quai Napoleon och rue dArcole till katedralen. Nationalgarde och linietrupper bildade hai på båda sidor längs hela vägen, och ridande nationalgarde öppnade tåget. I En sqvadron guides under öfverste Fleurys Ibefäl red omedelbart framför detkejserliga Iparets vagn, som långsamt framskred. Atta Ipräktigt smyckade hästar drogo brudparets lvagn. Rop af lefve kejsaren! lefve kejsarinnan! upprepades ofta bland den tätt sammannackade massan af ågkådare. som dock säges