den endast kunnat föga förändras. Sedan vid kejsarens och kejsarinnans in. träde blifvit till dem öfverlemnade ganske konstrikt arbetade messböcker, förrättade erkebiskopen vigseln i följande ordning: D. M. framträdde till altarets fot. Sedan kejsa. ren aftagit sina handskar och öfverlemnat dem til öfverkammarherren Lkertigen af Bassano, samt kejsarinnan aftagit sina och lemnat dem till sin statsfru hertiginnan af Bassano, räckte D. M. hvarandra hö gra handen och förblefvo stäende. Erkebiskopen, vändande sig till kejsaren och kejsarinnan, tillalade dem med fast och högtidlig röst: J infinnen er här för att inför den heliga kyrkap afsluta äktenskapsförbund? Kejsaren och kejsarinnan svarade: Ja, min herren. Hela församlingen, som iakttog en djup tystnad, hörde tydligt dessa ord. Efter dessa ord framträdde kejsarens öfverhofpredikant; företrädd af en ceremonimästare, och nedlade guldstyckena och vigselringen i den på altaret placerade silfverasken samt framräckte dem till erkebiskopen, som välsignade dem. Generalvikarien, presterskapets ceremonimästare, mottog asken af öfverhofpredikanten och äterbar den till altaret samt återförde prelaten till sin plats. Derefter ställde erkebiskopen till D. M. följande frågor. 1 det han vände sig ti 1 kejsaren yttrade han: Sire, förklarar, erkänner och svär ni inför Gud och Hans heliga kyrka att ni nu tager till er hustru och äkta maka den här närvarande m:lle Eugenie de Montijo, grefvinna af Teba? Kejsaren svarade med fast och ljudande stämma: Ja, min herre,. Erkebiskopen fortfor: Lofvar och svär ni att blifva henne trogen i allt, säsom en trogen make bör vara det mot sin maka enligt Guds bud? , Kejsaren svarade: Ja, min berre. Erkebiskopen, derefter vändande sig till kejsarinnan, yttrade till henne: Madame, förklarar, erkänner och svär ni inför Gud och Hans heliga kyrka att ni nu tager till er man och äkta make den här närvarande kejsar Napoleon III? Kejsarinnan svarade: Ja, min herre. Erkebiskopen fortfor och yttrade till henne: Lofvar och svär ni att blifva homom trogen i allt, såsom en trogen maka bör vara det mot sin make, enligt Guds bud? Kejsarinnan svarade: Ja, min herre.s Erkebiskopen öfverlemnade derefter guldmynten, det ena efter det andra, till kejsaren, i det han yttrade: Mottag tecknet af äktenskapsförbundet mellan eder., Sedan kejsarinnan mottagit guldmynten af kejsarens hand öfverlemnade hon dem till sin statsfru hertiginnan af Bassano. En vice ceremonimästare mottog dem af statsfrun. Derefter satte kejsaren vigselringen på kejsarinnans ringfinger på venstra handen, i det han yttrade: Jag ger er denna ring såsom ett värdtecken på det äktenskap vi ingåä., Erkebiskopen gjorde korstecknet på kejsarinnans hand och yttrade: In nomine patris et filä et spiritus sancti.n Kejsaren och kejsarinnan föllo på knä, och erkebiskopen, utsträckande handen öfver makarne, som alltjemnt höllo hvarandra i högra handen, uttalade sakramentorden: Deus Abraham, Deus Isaac ete. Efter bönerna återvände kejsaren och kejsarinnan till estraden och ätertogo sina platser på tronen. Sedan evangelium blifvit läst begaf sig kejsarens öfverhofpredikant, företrädd af en ceremoniraästare och en vice ceremonimästare, till altaret och mottog af generalvikariens händer evangeliiboken och frambar den till DD. MM. att kyssa. Efter messoffret satte sig erkebiskopen i sin fåtölj, omgifven af de honom biträdande presterna. Det öfriga af ceremonien försiggick i öfverensstämmelse med det redan af oss med-l delade ceremonielet. Under afsjungandet af Te Deum framträdde l erkebiskopen till DD. MM. och framlade tilll: deras underskrift kyrkoboken, i hvilken deras äktenskap var infördt. Vittnena och öfriga personer undertecknade derefter, hvarpå och sedan Te Deum slutat, tåget började ordna sig för återfärden. Kl. 10 minuter före 3 återkommo DD. MM. till Tuilerierna. Någon stund sednare visade l de sig på slottete balkonger och helsades af de nedanför församlade åskådarnes bifallsyttringar. Under vägen till och från kyrkan helsades D. M. af deputationer från banlieuen samt från alla industriella och filantropiska -korporationer i Paris, banlieuen och kringliggande departementerna, alla med baner med Frankrikes och Spaniens färger: blått, hvitt och rödt; rödt, gult och rödt. De vagnar hvari prinsarne, prinsessorna och ministrarne åkte voro samtliga inuti förgyllde, den kejserliga vagnen var förgylld så innan som utan och försedd med en stor kejserlig krona; de åtta hästarne buro fjäderbuskar. Jernvägarne hade tillfört mer än 200,000 fremlingar. Kyrkan skulle med sina prydnader hållas upplåten för allmänheten till d. 5 Febr. Till firande af dagens högtidlighet hade soldaterna erhållit en dubbel vinration och alla disciplinärstaff blifvit efterskänkte. En korrespondent till Indep. Belge, som sett kejsarinnan vid inträdet i kyrkan, yttrar om henne och hennes drägt: Kejsarinnans hvita klädning glittrade af demanter kring hals, armar och lif. På hufvudet strålade ett diadem af fabelaktigt värde, och vid hvilket var fåstad en lång brudslöja. På bröstet prunkade (efter hvad jag tyckte mig igenkänna) kronans dyrbarasto diamant, en af de dyrbaraste i verlden, le Regent. . M. Kejsarinnan syntes blek och ganska upprörd, och man säg på hennes ansigtsuttiyck, att, säsom dogen i Venedig yttrade till Ludvig XIV, hvad som i denna högtidlighet mest förvånar hennes anspråkslöshet, det är att se sig föremål för densamma. De flesta fönster långs den väg tåget passerade voro uthyrda. Vid rue dArcolet. ex. lärer betalts omkring 200 fr. för hvarje fönsterluft. Vigtigaste tilldragelsen, utom sjelfva förmälningshögtidligheten, torde vara den som innefattas i följande telegrafdepesch : Paris d. 31 Januari på morgonen. Af de i anledning af Decemberhändelserna 1851 dömde hafva åter 3000 personer blifvit benådade; deras hamn skola oförtöfvadt offentliggöras. Det återstår numera ännu 1200 obenådade. Denna amhesti har här blifvit med tillfredsställelse mottagen.n Kejsaren och kejsarinnan hade redan samma dag förmälningen firades afrest till S:t Cloud. Kejsarinnan har afböjt den skänk af ett diamanthalsband af 600.000 fr. värde, som staden Paris haft för afsigt att erbiuda henne.