ning skulle erbjudas festens drottning; men det förbryllade mrs Mertoun något att de fyra flickorna Leslie togo Santillians försummande af dem så likgiltigt. Hon visste att de voro på spaning efter passande partier för sin egen del, men ehuru de skrattade med och talade till Santillian, såsom till en synnerlig gunstling, var det dock en liknöjdhet i deras upptörande, hvilket påtagligen bevisade att de uppgifvit allt hopp åt detta håll. Ung, vacker och omätligt rik, tänkte mrs Mertoun; och ändå försöka icke flickorna Leslie att göra en eröfring! Högst besynnerligt — den hemligheten måste uppdagas. Härpå vände hon sig till fröknarna Howard, de glada själarna pö två och ett halft tjog år, hvilkas vänlighet tillvann dem allas hjertan. De komplimenterade mrs Mertoun öfver hennes dotters skönhet och behagliga sätt att vara, tilläggande, då modrens blickar med någon oro följde Rosamunda och Santillian: Åh, bry er icke om de ungas nonsens; kusin Sidney är en fullkomligt säker moitig, det kunna vi försäkra, och följaktligen bryr sig ingen om honome. Det var svärt för mrs Mertoun att begripa hvarföre ingen skulle bry sig om honom; ty kusin Sidney tycktes vara en person som det var högst otroligt att något ungt fruntimmer icke skulle bry sig om. På en gång föll det henne in att Santillian kanske var gift, ehuru han, om det var sannt, dref sin uppmärksamhet för långt; hvarföre hon med likgiltig ton frågade lady Howard om. hennes kusin var en Benedikt,). Frågan tycktes väcka mycken munterhet hos de glada fruntimmerna, hvilka båda svarade med en mun: elcke ännu — icke ännul, vinkade Santillian till sig och upprepade den för honom, under det att de med detsamma presenterade honom ) Har afseende på en person med detta namn i Shakespeares Mycket väsen för ingentingn.