ch det var icke långt borta heller; och mrs Simpkin (hushållerskan på Abbots Hall) sade vig härom dagen, att som det är mer än emton månader sedan hennes matmor dog, ;å är hon säker på att der skall bli dans eler något sådant, för att fira miss Julias fölelsedag; och fröknarna Howard skola komma ör att stanna på Abbots Hall, och de äro ådana glada själar, att miss kan lita på att ler blir nog roligheter. Var derföre glad, niss Rosy; jag vet att det är allt något godt som väntar, och jag får en vacker sommarmorgon se er fara af i en vagn med fyra hästar för, alldeles gom den unga bruden, hvilken nyss for här för Gamla Donas ord st. vida profetiska, att mors Mertoun och 1.uscs dotter kort derefter mottogo en inbjudning till Abbots Hall, för att der fira miss Julia Leslies, den yngsta dottrens, födelsedag. Der var ett stort sällskap församladt; och fröknarna Howard, de glada själarne,, voro der, åtföljda af en kusin, en ung vestindier, hvars synbarliga och entusiastiska beundran af Rosamunda Merioun under hela den festliga aftonen försatte henneg mor i ett glädjerus; ty miss Julia hade hviskat i mrs Mertouns öra, att xEmma Howard sagt henne att derag kusin Sidney Santillian var omätligt rik och en fullkomligt gär ker moitie. Hvilka magiska ord! Mrs Mertoun gaf icke akt derpå, att hennes dotters moiti var vacker och behaglig; hon såg endast att hans vackra, mörka ögon hvilade med det mest brinnande uttryck på den älskliga flickan — det var tydligen en kärlek vid första ögonkastet. Santillian dansade allenast red Rosamunda, men med henne oftare än em noggrann etikett tillät. Aldrig än hade hennes skönhet förefallit så bländande eller hennes liflighet så fängslande, och de tycktes helt naturligt att en chevaleresk hyll