den kunde utgjuta tärefloder, och som hade beslutat att, då det stod i hennes förmåga, skicka sin allmoseutdelare för att bjelpa alla verkligt behöfvande inom hennes grannskap? Kunde det väl vara möjligt att hon var sjelfvisk, då hennes tillgifvenhet för sin mor var så stark? Ty Rosamunda bedrog sig sjelf med den tron, att det förnämligast var för hennes älskade mors skull som hon längtade efter förverkligandet af det hopp, i hvilket hon blifvit uppammad. Ack, detta är svårlösta frågor som fordra en fin och grannlaga behandling, då fel, sådana som Rosamunda Mertouns, omgifvas och beslöjas af ungdomens, skönhetens och behagens bländande glans. IL. Det är en lång väg som icke kröker sig, miss ! utropade Dona, den gamla irländska tjenarinnan, då hon en morgon märkte Rosamunda vid ett ovanligt nedstämdt lynne stå vid det lilla salsfönstret, dold af blommorna som stodo derutanför, och blickande under djupa suckar efter en präktig resvagn; hvilken för några minuter stannat midtför mrs Mertouns boning, medan något rättades på seldonen. Postiljonerna voro prydda med bröllopsrosetter, och bruden och brudgummen linuti vagnen sågo utomordentligt nöjda och lyckliga ut. Hon är ej vackrare än jag, val Iden tanke gom smög s:g genom Rosamundas själ, men icke fann nögot uttryck; kanske lär hon också fattig, av då har hon e liksom jag, varit utestängd från verlden, ) då skulle detta lyckliga öde icke varit hennes. Dona hörde sucken och gissade instinktmes. sigt till sin unga matmors tankar, hvarför hon, såsom redan är nömndt, började met ett försök att trösta henne och. fortfor: Jus :lpå denna välsignade dag bedyrarjag er, miss -att jag såg i min thekopp ett stort sällskap