Aftonbladet – 7 februari 1853, sida 3

rlrättas om samtalsämnet och uppmanas att äfIven göra kärlekens lof, men han föredrar att . fira Sokrates, och detta sker med en på en gång glädtig och storartad vältalighet. Just då han slutat sitt tal kommer en ny flock gäster, och ifrån denna stund blir allt oreda; alla börja nu dricka utan måtta, utom Sokrates som hela natten fortfar att tala med Agathon om tragedien och med Aristofanes. om gkomedien. Sådan är ungefär ramen till den vackra tldialog vi mena. Plato har deruti såsom ta.Jlande infört Greklands snillrikaste män. Men ,Jom man genom att läsa denna dialog får ett r begrepp om den atheniensiska konversationen, ,så måste man erkänna att sådana samtal, så I värdefulla de än voro, föga liknade hvad vi Imena med nyare tidens konversation. Ty denna dialog, som visserligen är värd beun-Idran, är dock ingenting annat än en serie af tlafhandlingar blandad med legender. ;l Hvad åter angår Ciceros dialoger, så kan Iman säga att äfven dessa, liksom Platos, ej äro annat än diskussioner, endast mindre sanna och mindre poetiska än dennes. Om man förflyttar sig ifrån fornåldern till I medeltiden, återfinner man i den såkallade I glada vetenskapen, i troubadurernas och trouverernas sånger andra afhandlingar öfver kärleken, visserligen ej filosofiska såsom Platos, utan ridderliga och kasuistiska. Häraf skulle konversationen alstras, men detta kunde ej ske förrän sambhällslifvet erhållit denna bättre form Isom kallas sällskapslif. Men detta kunde ej lega rum, så länge qvinnorna lefde instängda vare sig i klostren eller slotten eller de forntida frustugorna. Chevaleriet måste . komma och befria dem och riddareromanerna fullbordade hvad chevaleriet börjat. I femtonde seklet, den nyare tidens början, såg Italien först uppkomma sina eonversazioni. På de romantiserade poemerna och de versifierade fablerna följde noveller på prosa. Kavaljerer och damer samlades för att berätta dem, och efter berättelsen diskuterades de ämnen de innehöllo. Både tankeförmågan och framställningssättet skärptes deraf och känslornag analyserande fullkomnades. Med allt detta blandade sig galanteriet, och hvad som till en början endast ansågs som ett tidsfördrif, slutade med att bli ett nöje, som snart i sin ordning förvandlades till behof. Qvinnorna lefde ej mer så afstängde; man. njöt allt mer och mer af hvad Rousseau så vackert kallar: Detta välbefinnande som männerna erfara i fruntimmerssällskap. Se der uppkomsten af sällskapslifvet, och med detta af konversationen. Efter novellerna återsynas romanerna, men nu på prosa, både för att tjena till text och pretext; ty den gryende konversationskonsten behöfde ännu båda delarne: sedermera hjelpte den sig på egen hand. Kom -så hotell Rambouillet och den samling af snillrika personer, som kollektift benämndes efter deras samlingsställe, utöfvade ett lyckligt inflytande på det sjuttonde seklets förfinade sällskapslif. Mademoiselle Scudery, som var mager och ful, hade i Frankrike bringat den platoniska kärleken på modet. Hon upptogs i detta hotells ryktbara konversationscirklar, hvilka på samma gång de renade språket från det sextonde seklets och medeltidens något frivola skämt, gjorde det sökt, till och med konstladt. -Mile Scuderys romaner, hvilka utgåfvos än under hennes brors, än under hennes eget namn, och ofta utan att författaren namngafs, voro en trogen återspegling af detta sällskapslif med sina samtal, som i mer än ett! afseende voro verkliga lärokurser i kärleken. Då Madame Rambouillets krets upplöstes, hade m:lle Scudery i sin ordning sina säll-j skapscirklar eller såkallade lördagar, hvilka blefvo namnkunniga. Slutligen för att i korthet sammanfatta denna epok, som är så vigtig i konversationens historia, kan man deruti urskilja två perioder: i den första utöfvade romanerna inflytande på hotel Rambouillets, i den sednare åter fade hotel Rambouillet inflytande på romanerna, och om hela den utmärkta samling som infann sig i Årtenicias (madame Rambouillets) blå kammare kan sägas att den i hvarje utkommande arbete hade lika stor del som författaren. sjelf. Se der — under hvilka omständigheter den nyare konversationens bildande fullbordades. början — man måste erkänna det — liknade den mycket fornålderns och medeltidens dissertationer, och var i sin. gryning netodisk, stel och cirklad, afhandlande, såsom Platos och Ciceros, endast ett gifvet imne. Men så småningom befriade den sig från dessa fjettrar; puppan blef fjäril, och den vevingade konversationen flög från ämne till ämnes Men enligt den franska seden skred den snart från en öfverdrift till en annan; från lissertationen -föll den in i madrigalen; från ett vara uttänjd blef den epigrammatisk, från emfatisk blef den tillgjord. Det stora seklets snillen kommo dock och räddade konversationen,antingen direkt genom leras efterdömen, eller indirekt genom deras sritiker. Moliere tjenade den i dubbelt fall; senom sina komedier les Precieuses ridiculeso och les femmes savantes, gjorde han satir af it PES 6 PR LAGEN. BRNERMASONISE SE Syreb STAS SSKENS SSA 2 fe kr då — årg 0 em RR HH AA AM AA MP it MM m M mm mm AM mna