Aftonbladet – 5 februari 1853, sida 3

TA ÖRE Sr a int NR DE TN RN sök Stuartska dynastien. Utan tvifvel hade en liberal kung varit farlig, emedan en herrskare af detta slag begagnar sin ställning till att med smek invagga friheten. Men Carl var en konuog som försynen skapat liksom på beställning och hållit i reserv tör att vid Jemförelsen göra demokratien behaglig. Det finns äfven i politiken ett bevis per absurdum, och Carls hela lif har inpreglat detta bevis, samvetsgrannt framhållet dag från dag till fördel för revolutionen. Om man beskådar Macauleys porträtt af detta restaurerade majestät. skall man snart finna att denna öfvergångskung var just den man som England då be-(: hötde: Den äterinsatta koxungen var vid denus tid mers älskad af folket, än nägon af hans företrädare mögonsin varit. Fans familjs olyckor, hans faders hjel temodiga död, hacs egaa 15 idand mantiska äfver varmt intrass från ett olidligt sl i dande partiernas gemensamma röst, innehade ban er ställning, som satte bonom i ständ att medla emel : ävsegnden var ban i hög grad passande för denma uppgift. Hans uppfostran bade varit sädan, att man väl kunde vänta, att den skulle utvecklat hans förständ och bildat honom till ut5faing af alla det oftentliga och enski ets dygder. Har hade genörmgätt alla lycka ar, och bade set menniskonvaturens begge sid : anu sc belt ung blifvit drifven från ett palats till ett lit landsflykt, brist och fara. Han hade vid den Elder, 1ä själsoch kroppskrafter äro i sin största fallkomligbet och när den första uppbrusningen af ungdo mens passioner borde hafva lagt sig, blifvit äterkal. lad från sin landsykt att bära en krona. En bitter erfarenhet hade lärt honom, huru mycken låghet, tro löshet och otacksamhet kunna ligga gömda under hofmäns underdånighetsbelygelser. Han hade ä andre sidan i den fattigaste klässens hyddor funnit en sanr själsadel. Medan rikedom erbjöds ea hvar, som vill: förräda honom, när alla, som skulle väga hysa ho nom under sina tak, hotades med döden, hade tor pare och tjenare troget bevarat hans hemlighet och hade: kysst hans. hand under den ringa förklädnader med Jika mycken vördnad, som om han suttit på sins förfäders tron. Efter genomgåendet af en sidan skolkunde man väntit, att en yngling, som hvarken saknade förmöga eller älskvärda egenskaper, skulle blifvit en stor och god konung: Carl utgick ur denna skola med sällskapliga vanor, fina och intagande manår och nägon talent för en lifiig konversation, omättligt begifven på sinnlig sjutning, vän af sysslolöshet och själlösa nöjen, ur stånd till försakelse och ap. strängning, utan tro på menniskors dygd eller mepnoiskors tillgifvenhet, utan begär efter ära, och utan mottaglighet för tadel. I hans tanke voro alla menpniskor fala; men somliga voro dyrare än andra, och aär detta hällande på varan var mycket ihärdigt och skickligt, kallades det med något vackert namn. Det förnämsta konstgrepp, hvarigenom förslagna män stegrade priset på sina talenter, kallades obesticklighet. Det förnämsta konstgrepp, hvarigenom sköna qvinnor stegrade priset på sin skönhet, kallades blygsamhet. Kärleken till Gad, till fäderneslandet, till slägt och vänner voro fraser af samma slag, vackra och behagliga synonymer för egenkärleken. Med sädana äsigter om menniskoraa bekymrade det Carl naturligtvis föga, hvad de tänkte om honom. Heder och vanbeder voro knappast. för honom nägot mera, än ljus och mörker för den bliade. Hans förakt för smicker har blifvit högligen prisadt, men tyckes, då det fattas i samband med det öfriga af hans karakter, ej förljena nägot loford: Det är lika möjligt att vara under, som ötver allt smicker. Den, som ej tror någon, skall ej tro smickrare. Den,som ej, sätter nägot värde på verklig ära, skall ej heller värdera dess skenbild, i En kung, uppfostrad i denna skola är aldrig farlig för friheten. Utan dygd kan man !ej en gång grunda ett samhälle af röfvare; ty röfvarbandet behöfver åtminstone en viss hederskänsla för att ega bestånd. Moralen jär sakernas natur, har ett stort snille sagt. Att bryta mot moralen är att bryta mot sjelfva samhällsordningen ; det är att försöka krossa civilisationens himmelska mekanik; det är att försöka det omöjliga verket att förändra försynens. . väg. . Visserligen hade Carl;på sin sida till hjelp i sitt försök biskopspäårtiet,. Förhållandet synes länge varit sådant i England. . Biskopspartiet tjente kungamakten så länge den hade öfverväldet; men då den började luta, slöt. sig kyrkan till framtiden, hvarom. allt Macauley som vanligt yttrat sig förträffligt: i Englands kyrka var icke otacksam för det beskyde hon erböll af c Frön första dagen otsin till varo hade hon vå 20 vid nionarkiett I Men das der det tjerdedets ärhundrade, som följde näst ee restaurationen, öfv ck hennes nit för kooutgamek! sh ärftlighet alla sor. Hon hade lidit med St ra far te RR gng le grn RN ns 1 ER or FR en Dr Ler PR ERT RO TA oa CR VV 8 AQ 3 RN DR APR M DD 4 AA Du tr m Cr HH ri Bri d a huset. Hön hade blifvit äterställd på famm gäng, som, detta hus, . Hon. var, med det förenad ge: Hör: gemensamhet i intressen, vänskap och fiendskån. Det tycktes omöjligt, att en dag nägonsin skulle ku komma, när de band, som fåstade henne vid henges höga martyrs han, skulle slitss, och när den trohet, h.araf hon berömde sig, skulle upphöra ait behaglig och fördelaktig pligt. Hon upphöjde derföre med. de mest äckliga fraser denna konungamakt, som. beständigt användes att försvara och förstbrea hence, och fördömde i all sköns beqvämlighet deras brottslighet, hvilkas ett förtryck, hvarifrån hon. va förskonad, drifvit till uppror. Hennes älsklingsthems var läran om den blinda lydvaden (nonresistance). Denna lära inskärpte hon utan nägra modifikationer och utvecklade den till alla sina yttersta följder. Hennes lärjungar tröttnade aldrig att upprepa, att i intet tänkbart fall, ej evs om England vore hemfallets ucder en kovung, lik Bursiris eler Phataris, somd trots af all lag och utan sken af rättvisa dägligen dörnde hundratais oskyldiga offer tili tortyren och döden, vore alla rikets ständer tillsammans berättigade lat med vapen i hand skydda sig mot hans tyranni. Lyckligtvis gifver menniskonaturens grundväxenda tillräck lig säkerhet, att sådana theorisr aldrig skola blify: annat än theorier. Pröfningens dag kom; och sann: män, som högljuddast och upprigtigast bekänt denur öfrerdrifna, undergifvenhet, stodo i nästan alla Est: lands grefszaper i vapen emot tronen. FR Men om konungen i förening med biskops-!s kåren ej kunde tänka på att gripa Englands frihet, kunde. dock aristokratien återkalla den länge slocknade. kärleken till det förflutnas förhållanden; Macauley skildrar Engelska aristokratien i sjuttonde seklet. Förgäfves skulle man i denna verld söka en hederlig man att tala om. Sådan konung, sådan adel. M-d ett eller två undantig träffår man öfverallt samma sedeslöshet, samma karakterslöshet, samma lystnad, samma likställighet af lasten och dygden. När allmakten vill kullstörta en rerld af föreställningar, börjar den med jatt fver den gjuta ett hemligt gift; och denna rerld träffad af giftet faller i slarfvor. Sådan ir historien om engelska aristokratien under Stuartska ättens sista solglimtar. Men lemnom ordet åt häfdateeknaren: i Det fanns ingen last, som ej uppmnnirades at ko