Aftonbladet – 5 februari 1853, sida 2

snickaregesäll ombord denne sistnämnde befanns vara den säkraste lotsen! Sedan hedrades vi med besök af öns höfdingar med deras qvinnor; de voro vänliga, och synbarligen hafva engelska, missionärerna utöfvatett godt inflytande på deras seder. Sällskapsdarnes befolkning syntes dock vara ett ståtligare slägte. Alla dessa öboer äro lika lata. Naturen förser dem godvilligt med allt hvad menniskan till sit; nödtorftiga uppehälle behöfver, och stort längre sträcka sig ej anspråken: här på lifvets njutningar. Den 1 Okt. som vi tillbringade vid Foa regnade det så att vi fingo obetydligt af andra förfriskningar, ehuru ön öfverflödar af fjäderfä. Kl. 7 e. m. gingo vi till segels. Kl. 10 på qvällen, då vi voro i närheten af vulkanen Tafua, tilltog brisen, så att fregatten löpte 14 knop för märssegel och fock; det tjocknade och ett regn utbröt, som i styrka öfverträffade hvad jag i den vägen sett, under de värsta pamperos i Buenos Ayres. Focken gigades; derefter ett ögonblicks stilltje — märsseglen löpte en häftig by från Nord — upp med roret! ögonblicket derefter kom vinden lika hård från vest och strax från syd! så nordlig igen! Det var en liten bit af en orkan som vi sluppo helskinnade i från. KL 12 var allt fint igen, ja så stil:a att vi på 2 dagar derefter ej hunno segla vulkanen ur sigte. Den 5 Okt. sigte af O. N. O. Islands och som vi nu hade tillryggalagt 1809 vestlig longitud, så skulle nu räkningen begynna föras uti ostlig longitud. Onsdagen den 6 Okt. bortkastades ur vårt lefnadskonto, hvarigenom vi noga räknadt fingo 2 thorsdagar i den veckan. Helsotillståndet ombord har varit förundransvärdt godt under hela färden öfver Stilla hafvet. Som vi passerade med lätt vind emellar dessa öar kom en kanot ut med en engelsman och 4 öboer. Infödingarne voro alldeles lika dem vid Tonga-öarne och beskrifvas såsom milda och redbara. De hade en infödd missionär ibland sig på dessa små gröna fruktbara öar. Engelsmannen och hans hustru voro de enda europeer derstädes. TI stället för att kifvas om guldet i Nya Holland hade de sökt och funnit ro i detta lilla ensliga paradis. Den 21 Oktober ankrade vi här i Port Jackson och afseglingen härifrån till det himmelska riket är utsatt till den 31 dennes. Här i Sidney vittnar allt om engelsk ordning och trefnad; men uppe vid grufvorna är allt deremot förbistring och virrvarr. Kapten Funch, som sålt sitt fartyg och nu begifver sig hem, hafva vi här träffat vid god helsa, — Nu för Hongkong. — I förra månaden, nemligen den 4, 6, 11 och 13 Januari, ha 1 London hållits fyra offentliga föreläsningar öfver religionens och vetenskapens. försoning, grundade på Swedenborgs system, af-doktor Bayley. Vid hvarje föreläsnings slut var tillfälle öppnadt till diskussion ötver det afhandlade ämnet. Första föreläsningen upptog den mosaiska berättelsen om: skapelsen och geologiens resultater. Uppenbarelsens stora föremäl är, heter det i programmet, icke en lärokurs i naturvetenskapen, utan menniskans omvändelse och pänyttfödelse. Geologien lärer att jorden haft tillvaro under millioner af är och att dess särskilda bildningar icke få rum i de korta perioder som omtalas i skapelseboken. Bibelns berättelse härom undersökes; otjenligheten att tillämpa den på naturen uppvisas, äfvensom den sköna öfverensstämmelsen mellan ordningen för menniskans pänyttfödelse och bibelns bruk af orden himmel och jord, och deras skapelse. I andra föreläsningen afhandlades paradiset, dess floder, träd och ormen, samt geografiens, botanikens och geologiens föremäl. Det nekas att någon plats i maturen, sädan paradiset beskrifves, nägonsin funnits på jordens yta. Botaniken känner ingenting om lifvets eller kunskapeas träd, ej heller zoologien nägot om en talande orm som äter stoft. I bibeln ärträdgärden symbol-af menniskosjälens förnuftiga och lyckIga tillständ. Lifvets träd betyder körlek och-vishet från Gud; kunskapens fröd den upplysning man hemtar från sinnena. Ormen är en sinnlig vördnad för yttre ting, som kommer menniskan att betrakta sitt lif och sina goda handlingar såsom härflytande från henne! sjelf. Slutligen framläggas de storartade resultater som uppstå dä det hela betraktas som en andlig allegori. Tredje föreläsningen omfattade menniskans, uppständelse och fysiologiens faeta. Här visades att den lekamliga kroppen icke är menniskan, utan blott hennes betäckning i en verld der alla andliga ting äro öfverklädda. Kroppen är stadd i en oupphörlig förändring, så att dena ej ens för två dagar är densamma i sina atomer. Den kan derföre ej identifieras med menniskan hvarken till hennes dygder eller laster. Man har en andlig lekamen. Deanna lekamen ingär i den eviga verlden så snart den lemnar denna pröfningens verld. Denna läras sköna och förnuftsenliga slutföljder framläggas. Fjerde föreläsningen omfattade bibelns lära om verldens slut och astronomiens resultater. Flera bi beings utsagor antyda verldensbeständiga fortfarande. Jordarne äro plantskolör: och den gudomliga kärleken äsyftar att de skola oupphörligt frambringa englar. Bibeln talar om särskilda verldsslut, och menar dermed ändpunkter åf särskilda religiösa utvecklingar, — frän den ena klarheten till den andra, lg — Svenska Fornskriftsäliskapet hade i dag sitt årsmöte å kongl. biblioteket. Förste kabinettesekreteraren friherre Manderström förde ordet. och uttelade sig öfver sällskapets verksamhet och utsigter, som: synas vara mycket hugnesamma. Sekreteraren uppläste ärsberättelsen. af hvilken man erfor. att 91 nya 3 rå