Aftonbladet – 4 februari 1853, sida 3

de mest orättfärdiga krig med utmärkt lycka. Om då krigets utgång icke beror på dess rättvisa elle orättvisa ursprung, hvarpå beror det dä? Härpä svaras i allmänhet: på parternas styrka emot hvarandra och på deras duglighet och insigter. Men den snabbaste löparen segrar icke alltid på töflingsbanan, icke heller den starkaste alltid på valplatsen och segerlösa falla kämpar mängar. En mäktig natior har ofta misslyckats i sitt angrepp på en svag, och man har talrika exempel på att oväntade hvälfningar och nya bundsförvandtskaper förändrat krigshändel sernas gång. Och i sanning, krigets tillvaro har sin grund i ovissheten af dess utgång. Ty det är klart, att om krigslyckan kunde förutses och beräknas efter sakens rättvisa, skulle den till nederlag dömda parten aldrig inläta sig på att strida. Krigets däraktighet är likaledes handgriplig genom det faktum, att de saker, hvarom man krigar, nästan alltid kunde uppnås genom andra och mindre vägsamma medel och att de, om de vinnas, aldrig äro värda det blod och de kapitaler, som ödas på deras förvärfvande. Redan Cicero har sagt, för längliga tider sedan: den sämsta fred är bättre än det bästa krige, och den skarpsinnige Franklin anmärker, att hyilken fördel än den ena natiönen Vinner från den andra, så skulle det deck vara bättre köp att köpa en sådan fördel för reda penningar, än att uthärda utgifterna för att förskaffa sig den genom krig. Knappt 8 dagar sedan denne berömde statsman satt sitt namn under fredstraktaten, som erkände Håns landsmäns oberoende, skref han till en vän: Gifve Gud att vi aldrig mera mätte få se något krig! ty efter min mening har det aldrig funnits nägot godt krig och någon dälig fred,. Såväl förnuft som erfarenhet lemna vittnesbörd om dessa tankars riktighet. Möjligheten af ätt förlora i striden, och denna är alltis mycket stor, förminskar naturligtvis värdet af det föremäl som vi kämpa för; liksom en förnuftig man, då en rättegångssaks utgäng är oviss, tager emot ep billig förlikning, hellre än han riskerar att förlora det hela. Och dessutom nedsättes föremälets värde här betydligt genom de ofantliga omkostnader, utan hvilka det icke kan uppnäs.