Aftonbladet – 4 februari 1853, sida 2

henne, vid himlen! huru då förklara det begrepp om rättvisa, gom genomtränger hela vår varelse, likt blodet som strömmar från. vårt hjerta! . Suzanne steg upp; hon tog åter min arm. och hviskade till mig: Jag tackar er... niär: god... ty jag vet att detta icke öfverens-stämmer med era idger. — Mina idger, George! Hon tror mig vara en själlös varelse, det märks ju tydligt. — Ni är god! ..-... Hvem skulle ej vara god emot henne? Herr Jules Bailly väntar mig klockan halt fem vid grinden till allben. Nu måste jag begifva mig af. — Gud beskydde den unge mannen ! Klockan sju.