Aftonbladet – 3 februari 1853, sida 1

STOCKHOLM, den 3 Februari. Utvandringarna från Sverige och Norge till Nordamerikas Förenta Stater tilltaga med hvarje år och uppnådde förlidet år ensami från Sverige en tämligen oroande siffra, om vi ej misstaga oss, öfver 2000. Sannolikt bereda sig många vid denna tid att följa efter. De underrättelser som offentliggöras från utvandrade landsmän äro ej alltid tillförlitliga. Stundom måla de det nya fäderneslandet i gyllne färger, för att uppmuntra de hemmavarande att komma efter. Oftare framställa sådana verkliga eller föregifna meddelanden allting i svart och hela det nordamerikanska samhället såsom ett olycksland och en röfvarkula, synbarligen i den välmenta afsigt att skrämma utvandringslystna och komma dem att skatta det gamla fäderneslandet högre, vid jemförelsen med det erbarmliga eländet på andra sidan verldshafvet. Det vore väl om underrättelser från Amerika som spridas till allmänheten vore mindre beräknade på att locka eller skrämma, och mera egnade att upplysa om verkliga sakförhållanden,. I andra länder, der utvandringen stigit högre än hos oss, finnas sällskaper stiftade i ändamål att genom meddelande af råd, bjelp och upplysningar leda utvandringen till ett förnuftigt och tillfredsställande mål. Det vore godt om något sådant funnes hos oss, så att folk ej blindvis rusade åstad, utan kunde litet bättre beräkna sina möjligheter och bättre pröfva sig sjelfva, om de skola resa eller stadna qvar. Vi hafva alltid befarat att utvandringen från Sverige verkställes med mycket oförstånd och derföre ofta slår mindre väl ut. Man har alltför länge föreställt sig att Amerika vore ett slumpens och tillfälligheternas land, och att hvar och en som genom brist på ordningssinne, genom lättja och laster här hemma misslyckats, der hade lätt att reparera sin förstörda lycka. Förhållandet är nästan motsatt. Lättheten att erhålla jord för billigt pris, frånvaron af allt förmynderskap och alla tvångsbestämningar i afseende på uvöfvande af yrken och trosbekännelse, samt den låga beskattningen och den allmänna blomstringen — allt detta gör Nordamerika till ett godt och förträffligt land för den som med ett vaket och företagsamt sinne förenar dugtiga kroppskrafter, vana vid strängt arbete och ordning, och om möjligt ett litet kapital. Den som saknar dessa egenskaper, är maklig, trög och slarfvig i affärer, slår sig bättre ut öfverallt annorstädes än i Amerika, och denna omständighet är i vår tanka en stor berömmelse för det nordamerikanska samhället.