Aftonbladet – 2 februari 1853, sida 3

i detta afseende icke hyste något tvifvel. Jaj hade i flera böcker sett namnet Montijo blan: namnen på Spaniens grander af första klas sen; synnerligast förekommer detta namn i f St. Simon memoirer, hvilken, on jag ej missminner mig, sjelf blef utnämnd til grand af Spanien, Jag var heller icke allde. les okunnig om de:höga förbindelser dett: hus egde, men det var ej derom, utan or m:lle de Montijo sjelf det handlade. Nåväl se här hvad man i detta afseende sagt mig bland många motsägande underrättelser, jag tillstår det, men hvilka, i olikhet med den jag går att berätta, synas mig ega föga bor gen för sin tillförlitlighet, Vare sig i deras ka: rakter eller deras samhällsstä lning som ut spridde dem. i Sedan m:lle de Montijo förlorat sin far lefde hon i Madrid med sin mor och en sy ster, som sedermera gift sig med hertigen a Alba; En ung spanior af utmärkt skönhet hade förälskat sig i denna syster. På en maskeradbal, der äfven mille då Montijo befann sig, tog han henne för hen 1e8 syster och talade med henne om de käns: lor han hyste för henne. M:lle de Montijc trodde sig älskad och svarade på ett sätt som icke var egnadt att göra tillbedjaren modfälld. men qui pro quot upplystes före balens slut och älskaren tvekade icke att öppet tillstå sit misstag. Detta äfventyr gjorde, säger man, ett högst Lifligt intryck på m:lle de Montijos helt och hållet castilianska stolthet. Hon ble: sjuk och gick att i Frankrike söka återvinnc sin helsa. Det är der som presidenten undei en af sina resor skulle ha sett henne, och de är äfven der som han, vare sig att han redar kände henne personligen genom hennes familjs förbindelser med den kejserliga familjen. eller -vare sig att han endast kände kenne til namnet, skulle ha inbjudit henne att komme till Paris. De intryck hon här har gjort på Louis Na: poleon visa sig tillräckligt genom hvad som händt. Den person, som berättat mig förestående detaljer, fullföljde sålunda: Jag kan lätt fö; mig förklara dessa intryck. M:lle de Montijo. atan att tala om hennes skönhet och isynnerhet om hennes behag, har obestridliger snille. Hon är något litet romanesk, mer henneg tänkesätt äro upphöjda och stolta. Då kejsaren beslutat att låta sitt val falla på henne, talade han derom med hennes mor, som, 1 det hon visade sig mycket känslig fö! denna ära, hänvisade honom till sin dotter Kejsaren vände sig derefter med sin begärar till henne. M:lle de Montijo tillskref honor då ett ganska märkligt bref, deri hon, ehurw visande sig rörd öfver kejsarens anhällan dock i hans äras och hans politiks intresic bad honom att låta sitt val falla på en prinsessa af kungligt blod, och det är endast ge. nom kejsarens enträgenhet hon låtit förmå sig att gifva vika. Jag öfverlemnar åt er, min herre, denne detalj, dess bedömande och tillmätandet a den trovärdighet den kan törtjena. Den ögonskenliga beundran hon ingifvi kejsaren och den stora uppmärksamhet har vid alla tillfällen egnade henne hade i Paris på henne fästat en allmännare uppmärksamhet, och hon var, såsom jag redan för flere veckor sedan antydde, föremål för alla sanital. Hon var en ständig gäst i Tuilerierna, Huru hög de öfriga gästernas rang än var, försummade kejaren aldrig något tillfälle at samtala eller dansa med m:lle de Montijö. Med undantag af sändebudens, ministrarnes och de högsta statsembetsmännens fruar, voro m:lle de Montijo och Hennes mor de enda damer som voro inbjudna att deltaga i de praktfulla jagtpartier som för några veckoi sedan gåfvos iskogarne vid Fontainebleau ock sednare vid Compiegne, Man säger emellertid. nu att så snart giftermålet försiggått, kommer markisinnan de Montijo, kejsarinnans moder, att återvända till Spanien. Det försäkras att med anledning af förmälningen en vidsträckt amnesti skall förestå. Jen blifvande kejsarinnan skall särskildt hafva vegärt och erhållit generalerne Bedeaus, Lamoricieres och Changarniers återkallande utan något dervid fästadt vilkor. Alla dessa mer eller mindre allmänt gängse ykten, jemte kejgarens tal, hvilketni känner ika väl som jag, ha i någon mån förbättrat stämningen. Som ni sett ha äfven fonderna stigit. Denna sista omständighet tillskrifver man lock till en del följande tilldragelse, som, oro berättelsen är grundad, utgör ett upprepande f samma manöver som lärer begagnats straxt ;fter statskuppen. Finansministern berättas nemligen ha kaliat ill sig vexelagenternas syndicus och sagt till onom: Hvadan kommer sig att fonderna alla? — Hr minister, vexelagenterna kunna ngenting göra vid saken. — Tror ni det! Men hvad menar ni man skul!e kunna utätta genom tillsättandet af t. ex. sextio nya rexelagenter?, — Tystnad å syndici sida. -— Tänk på saken, skall ministern hafva tillagt — och fonderna stego. År detta sannt? Jag ger er historien sålan man berättat mig den. 3: 4. H.