Aftonbladet – 2 februari 1853, sida 2

Article Image
dagar efter det Suzanne blifvit född. — Arma qvinna! hvad säger du derom, George? ; Beträffande generalen, så skulle han troligtvis ännu i denna stund varit vid gladt lynne och god helsa, derest han icke vid ett fall från hästen hade krossat sin hufvudskål. Det är öfverflödigt nämna, att han ansågs vara en af de vackraste karlar på sin tid. Mina åsigter om militärer ha ej undergått någon förändring, i följd af de beklagliga undantag, för hvilka denne person tycktes vara en typ. Vare huru som helst, så testamenterade fru du Chesny, då hon låg på sitt yttersta, till dottern sitt groll till intendenter, genom en gammal afhållen domestik, som troget fullgjorde detta uppdrag. Ända till sitt giftermål hade naturligtvis Suzanne öfverlemnat vården om sina angelägenheter i sin farfars och förmyndares händer. Duw har sett denna intagande gubbe; han är ett barn hvars hår olyckligtvis grånat, han är liflig och lättretlig till följe af en alltför stark sjelfviskhet; han har en ragtlös verksamhet, som egentligen blott är ostadighet, ett: förstånd, klart och rörligt som en lyktgubbe; det genomtränger allt, men fäster sig ej vid något. Han bär vanligtvis blå frack med förgyllda knappar, och kragen röjer spår efter puder. En förträfflig bordsgäst, men medelmåttig förmyndare, tycks han hafva uppfyllt sina pligter mot : sin pupill med samma vårdslöshet, som han visar i allt, utom när det gäller omsorgen för hans börd. Kortligen, hans åtgärder ha inskränkt sig till att af arrendatorerna uppbära några förfallna arrendeafgifter, och att till dem utfärda oläsliga qvittenser. Vi äro helt och hållet ense om, Suzanne och jag, att blindvis antaga de approximativt uppgjorda räkningar denne sjuttiärige fjäril aflemmnar; men fru TAthol anser högst maktpåliggande att komma på klar och redig fot med verkliga förhållandet af hennes förmögenhet. t Sådant är det sinnrika arbete hvarmed Suzanne belastat mig, Jag är i sanning ganska skicklig dertill, ja lika skicklig som en turk är att predika evangelium; men jag vill fråga

2 februari 1853, sida 2

Thumbnail