Aftonbladet – 31 januari 1853, sida 3

fpersonne ne veu:, ee quene est opugee de garder pour son propre usage, au grand deItriment de plusieurs de ses industries vitales I (Trots alla dessa betraktelser, till hvilka man kunde foga många andra, förkastar Frankrike Idet svenska jernet genom att drabba det med tullsatser, som icke uppgå till inindre än 70 Iprocent ai värdet. Det öfverlemmnär frivilligt Jat ändra länder, specielt åt Eogland, de ömätliga fördelar som det kunde draga af fabrikaItionen och begagnandet af godt stål, en faIbrikation, som skulle erbjuda en hyttig näring Jåt dess inhemska industri och dess export; ett begagnande, som skulle bidraga att förIbättra dess arbete. Det föredrager att med Jenorma kostnader fabricera ett medelmåttigt stål, som ingen vill ha, och som det är tvunget att bebålla för eget bruk; till stor skada för flera af dess förnämsta industrigrenar): Ankommer nu på hvilkendera som har rätt och som har de flesta anhängarne. Kändt är, att Cobden på sin rundresa genom Eutopa mötte största motståndet i Frankrike. Men det är äfven bekant att den dåvarande styrelIsen var och att den tuvarande är af motsatta låsigter. Efter revolutionen hafva desså derjemte gjort stora framsteg och göra det dagligen i alia bildade samhällen och hos alla Iotänkande och fosterländskt sinnade mniäns. IDet är icke blott stadsekonomen och teoristen Isom ifra derför; det är äfven den praktiske statsmannen och moralisten; och just derföre har det inträffat att de nationer; söm stå högre .i både politisk och sedlig hänsigt, ej skygga tillbaka för de aldra största uppoffringar för att bereda afsättning åt sina naturalster och manufakturer. : Må vara att deras exempel ej i allt bör och kan följas af Sverige, men insändaren tyckes icke en gång vilja medgifva nyttan att kunna efsätta landets hufvudsakligaste exportartik!ar. Sven Rinman var af annan tanka; han yrkade nemligen Jjernets förbättring och förädling för att desto bättre kunna tjena till bytesmedel. Detta är lväl också det naturliga, det enkla och simpla som vanligen äro utmärkande drag hos: den sanna storheten. Iosändaren upprepar öfver 100 artiklar som linförskrifvas från Frankrike. Hvarmed skall allt detta kram, ifrån o. m. alabaster t. o. m. jörhängen, betalås? Man har hittills trott att det hufvudsakligen skett med svenska jernet, och om så fortfara måste, månne det då icke vore bra att få denna vara bra betald? Då insändaren ifrar emot ett håndelsfördrag med Frankrike och förmodligen emot alla dylika, skulle man vara frestad tro att han vill återföra oss till urfädrens enkla seder och bruk då Renen och Skälen uppfyllde de flesta behofven: Men huru står det tillsammans med alla de utländska rudimateriernas förädling i vårt land? Nutidens fabriksarbetare och bildningscirkelns medlemmar nöja sig ej heller medskälskinn och skältran, renkött och renmjölk; gamla supem gör icke en gång tillfyllest; de begära mycket annat, som, med insändarens:tillåtelse, önnu någon tid måste hemtas från utlandet. Bekleagligt! men vi äro t. o. m. nog kosmopolitiskt sinnade att tro det vara ett lyckligt förhållande och att Skaparen -i sin vishet danat jorden just som den är, icke för att man skall isolera sig och upphöja egoiss men till den förnämsta husguden, utantvertom, på det menniskorna från de mest skiljda trakter af jordklotet må närma sig hvarandra och genom utbyte af varor och ider befordra det framfitskridande, som vwi sett fortgå alltifrån historiens början och som säkerligen skall göra så allt framgent, till-trots af den missförstådda konservatiem, somm ieke nöjer sig med att regulera fortskridandet utan vill hämmande deri ingripa, hvaraf följer osäkerhet och missnöje, handelskriser ochpolitiska omstörtningar. Läåtom oss nu tillse hvad insändaren föreslår; jo! jernets garfning och valsning.; hvilka troligen skulle föra oss ur askan i elden; ty, som insändaren vet, är ju Bu endast fråga om ståljern, och det är fara värdt att de angifna metoderna skulle både fördsra och försämra varan, Vi klandra ej den åberopade författaren, endast insändaren; som glömmer satt det fordras Scanderbegs arm för att föra Scanderbegs svärda. Hr assessor Lagerhjelm slutade sin afbandling i Svea 1826 så här: ,Vi ha nu genomgått detta ämne; så vidt våra kunskaper medgifvit. Att dervid mycket fattas, veta vi väl, och skola ej glömma det, äfven om vår tanka skulle röna någon framgång. Att likväl en del af bristerna i vår behandling af detta ämne kan genom försök afhjelpas, vågar vi trö., sb Hade insändaren varit lika anspråkslös, så bade han icke såsoni ofelbart böteniedel föres slagit hvad som i förevarande fall är skadligt — och i allmänhet icke blifvit tilltyllest utredt. Herrar valsverksegare torde dock kunna jeråna åtskilliga upplysningar; hvilka troligen skulle sätta den tvärsekra insändaremw i förundran. 6 För att bevisa våra yttranden är nödigt att upplysa om ett och annat hvarom insändaren sanske icke tagit tillräcklig kännedom. Enselsmännen värdera hufvudsakligen tvenne egenskaper hos jernet i allmänhet, hvilket i synnerhet gäller för ståljern, nemligen: ;body och ;soundness,; Med body menas att jernets under förädlingen till stål låter väl förarbeta ig samt förmår att åt deraf förfärdigade verkyg gifva de egenskaper man åf hvart och ett ådant fordrar, t. x. egghvassket, uthålliget Mm. Mm. Soundness, åter innefattar att emnhet (homogenite) är förenad med frihet rån yttre fel, oarter och sammangyttring af laggpartiklar. Insändaren yttrar: Genom garfning och alsning blifver det sämre engelska jernet emnare än det bättre svenska, samt föredrases. derföre, framför vårt smidda till många vehof. Blifver åter detta garfvadt och valsadt, ikasom det engelska, så återtager det svenka sitt företräde, ej blott genom eh högre rad af jemnhet, utan ock genom en ökad pänstighets. Men låtom öss äfven rådfråga nTelska stålfskolkantor varg nn OR, detär