Aftonbladet – 31 januari 1853, sida 2

åd undenölja jernvägar och sä vidare, och sävidare ! )rdföradden baron von Kremer gendref genast dessa anliga och. utnötta inkast och uppmanade andra att ttra sig, hvarefter en ung:baron Hermelin vitsordale, af erfarenhet från sina mänga utländska resor, ernvägars ofantliga nytta och kraft att pänyttföda ndustri och välständ eller öka förr befintlig; äfvensä ökte prof Sundevall ädagalägga jernvägars nytta, wvilkea han ilyckligen konstaterade med era högst läende exempel frän utlandet. Det var dock prof. Archenius, :hvilken gjorde slag i saken med en kort: attad generell öfverblick af jernvägars nytta i allnänhet och speciellt den nu afhandiade, i samman: rang hvarmed han uppmanade det talrikt församlade ällskapet att afgifva en bestämd och tydlig opininsyttrigg om, huruvida detsamma hyste intresse för frågavarande jernväg, hvilken proposition, efter nåson ytterligare diskussion, äfven af ordföranden på leres begäran framställdes och utföll sä, att nästan illa gerom uppstigande från sina platser betygade att le lifligen önskade jernvägens anläggning. -Derefter nedsattes en kommittå för att i. samråd med :grefve A. von Rosen, som äfven till ledamot deruti invaldes, räffa nödiga förberedelser. Dessa ledamöter voro jandsh. v. Kemer, kommittens ordförande, profess: Arrhenius och Sundevall, kapten Almqvist och major Sundmark. På grefve Rosens förslag att subscribera nalfva undersökningskostnaden och begära andra hälf: en af statsmedel, öppnades genast en subscription; som hade mycken framgäng och blir allt vidare öp pen. :Sälunda har denna maktpäliggande fråga blifvit härstädes under bästa förebud och Omisskänneligåste ntresse löst på det enda sätt densamma hittills kun nat lösas, och man kan vara öfvertygad derom, !ati ärendet skall med nit och omtanka befrämjas. Vidare förekom frägan om Mälarens öfversväraning, hvilket ärende skulle rangeras på ett särskildt möte med jordegarne snarast möjligt, sä att strandegarne befriades från vidare förluster. En rättesängsfullmagt framlades äfven till undertecknande, för att på laga väg tvinga Stockholms drätselkommission att bereda Mälaren tillräckligt utrymme. — Rörande öfversvämningen vid Holms by Hosjö kapellslag i Dalarne meddelar Fablu Fidning följande berättelse, daterad den 18 dennes : Under de sista dagarne af föra veckan ökades vatnet i Sundbornasän till den grad, att det om lördagsaftonen öfversvämmade landsvägen vid Hofsjö Holmer och bröt sig med forsande fart öfyer densamma nedät en myra, der det hade aflopp. Orsaken till detta löde var förnämligast den, att det starkt afkylda vattaet började, i följd af det hinder som Holmsbron väl lade, sammanlöpa till is (eller, som det här i orten kallas, tjöfva), och det med sådan hastighet, att, ehuru 20 karlar försedde med långa stänger arbetade, för att hålla vattnet flytande, öppningarne under bron snart tilltäpptes, hvarefter den del af öfverflödsvattnet, som ej forsade öfver vägen, började spola öfver bron och dess ledstänger. Den oerhörda vatienmassans påtryckning skar dock omsider sönder landkistorna jemte en ät sidan utlagd, betäckt hyttränna, och förde alltsammans med sig ned i strömmen. Afven den tätt invid bron belägna kopparhyttan blef nä. stan: alldeles förstörd: sä t. cx. lösslets och bortfördes bjulbuset, ehuru fästadt med tjocka jernstänger; likaledes bläsmachinen jemte mycket annat af hyttans innandöme. I de lägre liggande gärdarne af Holms by fylldes. källrarna hastigt med vatten, hvilket inom kort äfvsn. uppsteg i ladugärdaroch boningshus, sö att kreaturen mäste undanskaftas till andra gärdar. Husgerädssakerne uppflyttades på vindarne, hvarefter husfolket tillslöt dörrarne och begaf sig hemifrån, hö. geligen fruktande för den inbrytande nattens: följder Detta var lördagsaftonen. Hela natten och söndags förmiddagen fortfor floden att stiga, och till dess höjd kan slutas deraf, att utaf en smedja, som ligger nära strömmen, syntes föga mer än taket. Tfrån söndags middagen till mändagsaftonen sjönk vattnet 4!, alnar Den skada, som denna öfversvämning ästadkom mit, drabbar icke blott hytteegarne och Holms bya män, utan hela kapellslaget, hvilket af egna raede förl. sommar nybyggde bron: en omkostnad, som ehuru lindrad genom tillsyningsmännens noggrann: beräkningar, likväl var ganska känbar för det lill samhället. Det man nu mest befarar är, att den de af bron, som qvarstär omhvärfd af tjöfisen, vid in träffande blidväder sönderbrytes af denna och ned drages i strömmen, hvilket skulle tillskynda kapells boerne en ännu större förlust, helst de ej nu tordt kunna pöräkna nägon bjelp af hyttegarne, hvilke förra gängen beviljades. Hvad som isynnerhet nedstämt sinnena och påtryck tilldragelsen en stämpel af fasa är, att äfven ett men niskolif dervid spilldes. -En jordegare vid namn Bo lin och en byttearbetare E. Solberg, båda frän Holm: by, nedgingo pä söndagsaftonen omkring kl. 7 til bron för att äse förstörelsen. Komno till bron, fat tade B: tag i hytteväggen och lutade. sig fram föl att se öfver strömmen, S. åter höll sig fastiB.; mer icke nöjd härmed slöppte han B. och framgick nä gra steg på den islupna bron för att få en ännu tyd ligare öfversigt af skädespelet. Vattnet hade dä re dan bortspolat en stor del at landkistan, och B. var nade S. att ej gå ut på bron, emedan denna efte all anledning icke kunde länge stä emot forsens väld samhet. Men knappt hade han hunnit uttala dess: vänskapsfulla ord, förrän bron med ett rysligt bral slets af; den olycklige S. som kände sitt fotfäste un danryckas, ilade med utbredda armar mot land, mer hann icke målet, utan nedstörtades i det skummand djupet, der han ögonblickligen tann sin graf. Den af lidne, som troligen icke före vären kan igenfinnas var 29 är gammal och lärer varit en jemn arbetare som. med sina bespåringar myeket understödde sin; sjukliga och orkeslösa föräldrar. Vid olyckstillfälie var han alldeles nykter. ER nn — I början af September månad förl. år ble en person anhållen af en färjeman i närheten af Far sund i Norge, derföre att han saknade pass. De anhällne, som antydde: sig vara döfstum, blef för till fogden, hos hvilken han med tillhjelp af en de boende döfstum man förklarade, att han var född Sverige, der han hade mänga slägtingar, men at han icke kunde meddela någon underrättelse om sit namn och sia älder. Under ett förhör, som derefter hölls med tillbjel af den nyssnämnde döfstumma mannen vid Lyngdal sörenskrifveri, förklarade han, att han vore 23 å gammal, att han var född i Sverige, der han sad sig ega mänga slägtingar, utan att han närmare kund uppgifva sin födelseort, att han någon tid varit p ett institut för döfsturma vid Stockkolm, men för öf igt vankat omkring från ort till annan. Han för klarade sig ieke kunna skrifva och icke förut hafv: varit arresterad. Sedermera visade det sig doc att han kunde skritva. Han kallade sig dä Carl Fre driksson och uppgaf sig vara född 1829. Då det i anledning häraf uppstod misstanke att ha: var .en bedragare, som gaf sig ut för döfstum uta äss Ändtligen efter vi måste bli reskamrater, kunn a ge Bin stana Ack artora kysrandra hal