Aftonbladet – 31 januari 1853, sida 2

svenk tta tt MG vr TS NR ER rt ARN NA AA handlingen ätecknadt förklarande af Ljungdahl erhällit tillåtelse att de försälda lösören och boktryckeri-inventarierna tills vidare i sin värd och värjo behälla och begagna, emot vilkor bland annat, att Sjöberg iklädde sig och ansvarade för alla de älig ganden och förbindelser, som i tryckfrihetsförordningen finnas för boktryckare bestämda, hvilka vilkor Sjöberg genom särskild päskrift jemväl antagit och godkänt, säledes genom berörde afhandling hvarken fräånsagt sig den enligt föregängen behörig anmälan honom tillhörande rätt att boktryckeri-rörelse bedrifva, eller samma rätt öfverlätit ä vaktmästaren Ljungdahl, den der genom tillätelsen för Sjöberg att boktryckeri-inventarierne behälla och begagna, iklidt sig den möjliga påföljd af boktryckeriets förverkande som för vissa uppgifna fall finnes i tryckfrihetsförordningen stadgad; samt anledning i öfrigt ej förekommit, att under den tid som förflutit efter berörde afhandling, ifrån det af Sjöberg sälunda begagnade boktryckeri utkommit nägon skrift, försedd med annat boktryckerinamn än f. d. Schultzes boktrykerin, hvilket är den firma, som Sjöberg för utötvande af nämnda rörelse uppgifvit och egt begagna, justitiestatsministern fann Ljungdahls på ofvanberörde sätt med Sjöberg afslutade köp om ätskilliga den sednare tillhörige boktryckeri-inventarier ej ensamt för sig utgöra ett så beskaffadt ombyte af ägare till boktryckeri, som jemlikt 1 4 5 mom. tryckfrihetsförordningen bör i der stadgad ordning anmälas, samt att; såsom följd deraf, hvad i afseende ä ifrägavarande köp emot Ljungdahl blifvit anmärkt icke kunde föranleda dennes fällande till yrkade ansvaret. — Kolerån i Petersburg. Enligt sednaste bulletin. af den 14 dennes lågöo under behandling 546 sjuke. Samma dag insjuknade 57, tillfrisknade 19 och afledo 19, och dagen derpå insjuknade 60, tillfrisknade 19 och afledo 31; qvarlågo 575. .— Regeringens beslut i den ofta omtalade Carnegiska. aktiefrågan försvaras nu i Vinterbladet dermed att det är parlamentariskt,, emedan konstitutionsutskottet vid sistl. riksdag uttalat enahanda, åsigter i ämnet som dem hvarpå beslutet grundats. För att inse rätta halten af detta skäl torde det vara tillräckligt att påminna, att konstitutionsutskottets framställning, som icke -kunde i något hänseende föranleda till någon förklaring af aktielagen eller hågot tillägg vid densamma, emedan en dylik ; framställning. då skulle hafva gjorts af lagutskottet, i-alla fall förföll: och föranledde icke till något rikets ständers beslut. Månne det öfverensstämmer med nämnde tidnings åsigter omparlamentarisk styrelse, att den skall rätta sig efter sådana framställningar, som hafva förkastats eller förfallit inom representationen? . Detta är åtminstone en högst egen åstigt om nämnde styrelsesätt, och det på densamma grundade försvar förtjenar verkligen. icke,oaktadt det stora sjelfförtroende livarmed det utföres, någon närmare undersökning. — vw Vt rr AA FP M 2 rr OM mm ee pm bår PA — I sednaste n:r af tidningen Upsala läses: Laindthushållningssällskapets sammankomst den 26 denves blef af vida större intresse och vigt, än man skulle förmodat. Ledamöterna voro denna gäng talrikare: samlade än nägonsin tillförene, och det lider intet tvifvel, att den väntade diskussionen om anlaggandet af en jernväg mellan Stockholm och Upsala, hvilken fräga stod främst på föredragningslistan, ej var det som förnämligast bidrog till den stora frequencen. Sedan ärsberättelsen om sällskapets verksamhet: och följderna: deraf var uppläsen, hvarvid en sanningsenlig belysning af-den öfversvämmande bränvinsindustriens oberäkneliga förderf tilldrog sig särdeles. uppmärksamhet, företogs jernvägsfrågan, hvars dristiga väckande tycktes slå flertalet med häpnad. Talare mot densamma vorg baron Baner, som med utländska föredömen menade tro på att -spannmälen ej tål jernvägsfrakten och att föga frakt derför vore att påräkna m. m. — den får dock nw likväl ,täla vid frakten på bondkärra! —, samt kammarherren N. Tersmeden, hvIlken väl önskade jernvägar, men ville dertill ej släppa en enda skilling; önskade att: jernvägsenthusiasmen i Sverige litet skulle stäfjas, lt helst jernvägsanläggningar i Sverige vore detsammal4s som att. ryska kejsaren skulle anlägga jernvägar ils Sibirien; helst våra kommunikationer förut voro gan1 I PR SS S E t 1 s j I ska goda: vi egde:sjöar och segelleder mera, än nä-. got annat land (än Sibirien ätven??); helst jervä-, gen säkerligen skulle kosta 5 millioner rdr bko, in-j gen eller föga: stor persontrafik kunde bli. dä passa-v gerarafgiften å utländska bånor är omkring 16. sk.la Ipr svensk mil; ständerna, som aldrig ha rädje göra vära fästningar färdiga och ge nödiga medel till truppernas öfning, borde ej heller hafvals Sr Erste Raouz (närmar sig henne och säger med märk-l. bar förlägenhet) Ni gör mig förtviflad, Su-! zanne! Hved vill ni då, hvad begär ni? Vär-l! digas förklara er? Man är icke beredd på ett !! I sådant läge, och jag för min del blir er sannerligen förbunden om ni kan visa mig enl väg att komma deruturs. SUZANNE (med bruten röst och med någon för-) lvirring) Ursäkta mig... jag är icke van vid denna häftighet . .. det skall icke mer hända l1 I Raourn. Men i alla händelser, arma barn, Ihvad vill ni då att jag skall göra, jag?... Ty allt detta öfvergår sannerligen all föreställning. I Vill ni att jag skall ropa hit någon? Hemta ler, Suzanne, jag ber... För tusan! hör finns lutvägar för allt — utom för döden! (Afsides) IHvad jag är enfaldig! ALA oh SuvzAnne. Nu befinner jag mig bättre —I Jvida bättre. Nå väl, min herre, efter vi ej Ikunna skiljas utan en offentlig skymf, låtom oss då vara förenade i verldens ögon; menl Inu, då ni bättre känner mig, Raoul, nu hop-1 pas jag att ni tror på mitt fästa beslut att förbli en främling för ex. Jag räknar på erl Iheder och äfven på er stölthet, för att niskalll Iförskona mig. för hvarje skymt. af tvifvel i I detta, hänseende. (Raoul bugar sig, utan att svara. Suzanne återtager, i det hon pekar på en af sidodörrarne) Der ligger ert rum. (Raoul bugar. sig åter och lager några steg åt dörren; derpå stannar han och vänder sig om.) I Raoun. Med hvarje annan än er, min fru, skulle möjligtvis min heder — och min stoltLet — ej kunna finna sin bestämda fördel i det uppförande ni anvisar mig; men Jag skulle Jännu mera sjunka i den lilla aktning jag byleser för mig sjelf, om jag aldrig så litet misstänkte någon list eller bebagsjuka stå i förening med er oskyldiga stolthet. Ni skall sam-. vetsgrannt bli åtlydd. Men i alla händelser jär det väl nödigt för ert samvetes lättnad att I vi lefva icke blott på främmande, utan äfven Ipå fiendtlig tot med hvarandra? Anser ni ädelt oGRÅ LC CR 4