Aftonbladet – 29 januari 1853, sida 4

DM RR ERE RR ee SS OO TE FR liryckta tidningar, ty äfven romarne hade tid ijningar, men härom är nu icke fröga, lika lit Jsom om chineserna, hvilka till och med för Iromarne hade tidningar. Nej, hör är endas ifråga om nutidens tidningar. I Det vari början af sjuttonde seklet sor Iman i Europa började få se de första gazette eller periodiska berättelser om de offentlig ärendena. Venedig tillkommer äran af denn nyttiga uppfinning, som i framtiden var kal tlad att upplefva så stora öden. Dessa blad hvilka utkommo en gång i veckan, kallade gazetter af ordet gazetia, ett litet reyat sor var mycket i omlopp i Venedig. Exemle lefterhärmades sedan i alla Europas störr Istäder. Då gazetten längre fram, 1 stället för attut komma en gång i veckan, förvandlades ti dagblad, var detia ännu högst blygsamt oc af små dimensioner samt nöjde gig läng ddermed. Den som settnågot exemplar ä Journal ues Debats från kejsar: Napoleons tid 1då kallad Journal de VEmpire, och näst Mo Jnoitören den förnämste af alla Frankrikes tid ningar, vet att denna journal då för tidea Jvarsstörre än ungefär fjerdedelen af detta bla Tsamt tryckt på groft gråblått pappers Unde Hoppet af trettio år ha tidningsbladen så vi till format som antal vuxit i en oerhörd pro .Iportion. Politiken, och detta länder vår ti ;Itill ära, intager. den största plaisen,industrie Iden andra, litteraturen: komtiner, tyvärr, förs li tredje rummet. Medan de båda föstnämnd :jutbreda och kråma sig i tidningens första vå ning, måste den stackars litteraturen blygsam låta inrymma sig i följetongens bottenvining I Men är det verkligen sanntattjournalismel tIdödat den grundligare :litteratnren?. Nej.de Iskulle vara en-stor villfearelse: att vilja påst Idetta; den bar endast omskapat den, On Voltaire lefvat i våra dagar, skulle han blifvi ljournalist, och månne han icke i sjelfva ver ket redan på sin tid var det! Det som ha Ikoliektivt -benämnt: : Dictionnai-e philosophiqu Jou la Raison par alpkabet, äv ingenting anna Jän en samling af artiklar dem han sände til Encyclopedin. Ett stort antal bref, utgörande en del af hans digra Correspondance,: voro äf. ven skrifte för att meddelas i någon af der tidens tidningar, och detta under tusende är allvarliga än skämtsamma pseudonymer, dem det roade honom att ömsom antaga, och hvilk: kutina jemföras -meddesswhalfmasker son dölja ötre delen af ansigtet medan de lät: munnens smålöje synas. . Och slutligen alle dessa beundranavärdtenergiska pamfletter, med hvilka han under tjugu ärs tid från sitt. Ferney bombarderade Europa och satte eld i alls fyra hörnen af den gamla verlden, hvad äro väl dessa annat än journalism? Hvarmed sysgelsatte sig Camille Desmoulins? Med journalism! Och Paul Louis. Courrier? Likaledes-med pamfletter och journalism. Denna snabba och bevingade form är en återspegling af nyare tidens anda, Menniskorba ha nu för tiden vida mera att göra-än fordom, eburu lifvet är Jika kort nu som då. Hand förstör osg, eller, om icke bandilingen, ät stone rörelsen; ty man stampar mycket mes än man går framäts--roan kommer. ej långt för hvarje steg, men man går ändock framåt och, till och med om man ej kommer u fläcken, så är dock. sysslanudet. lika stort, Sålunda kan man visserligen ännu skrifva och man gör det också verkligen mer än någon sin, men: man har ingen tid att utarbeta hvad som skrifves. Sjelfva historien, liksom all: annat, skrifves numera i flygblad, i strofer. Man besparar sig hvad Boileau kallade det svåraste af arbetet, nemligen ämnenas sommanbindning: Och ändock är detta Boileaus yttrande här icke rätt på sitt ställe, emedan det förutsätter, hvad: han: sjelf -troddej:att sammanbindningen af ämnena utgör det egentligaste af kompositionen. Rätteligen sagdt besparar man sig nu all utarbetning. af ett ämne, och våra fenomeniska bjernor, så att söga, föda utan att hafva atlat. Härat kommer, att det nu för tiden författas ganska.litet böckeri ordets gamlv bemärkelse; på sin böjd skriffer man nägra kapitel; men deremot aletras en oerhörd. mängd tidningsblad hvilka degligea födas och dö ut: folia in syl vis — gåsom bladeni skogen, säger Horatius. Men det skulle i våra dagar svårligen kun-. na vara -ännorlunda. Man skrifvero nu på samma sätt som man slåss. Man logerar ej; man kamperar. Pressens dif är ett beduin-lit under tältet. .. Och vid epokercaf sociala kriser, sådana som den närvarande; hvarken finns det, elier kan det finväs rågon gedignare litteratur än denna polemiska litteratur. Detta är skälet hvarföre al litteratur i våra dagar ovilkorligt drages åt tidningarne. Tidningen. ställer sitt tal till ett obegränseadt auditorium och tillallamöjliga förstånds-grader och kunskapsibegrepp; den ökar i. oberäkneliga mått, ideernas omlopp; samt blir derigenom -demokratisk, äfven då den som irigast söker bekämpa deraokratien. Den är så tillsägandes allt i allum; den klappar på er dörr; den: möterserspå gatan; den röffar er öfverallt. Den tvingar er att del-. aga i tidens och stundens frågor, äfven otol letta sker endast genom en tyst ledning och i) it lika tyst begrundande. Den som ej: hår vibliotek, har likväl tidningar, och om han ;ckså ej får dem-hemstill sig, så fnner han lem alltid på kafgeteller restaurationen: Uti denna strid emellan boken och tidninsen hvartillvi äro vittneng: skall boken duka inder; den känner sig också redan örvervunen och ger sig på nåd och onåd. Den ök ; rerlemnar. sig åt följetongen, den. ger sigh jelf dödshugget. Tidens största snillen haf-:s ;a insett tidens.kraf: .Alexander Dumas gaflc xemplet; Balzac följde det, ehuru ogernå;e 3torges Sand och Damartine hafva underka-1e tat sig det. -Sjelive den högtlidlige Chateau-!s riand har åt följetongen testamenterat sine it Memoires doutre tombe; under sin lifstidskulle; an kanske ej vågat det. Edgar Qvinet hår måbitar utgifvit sitt vackra verk öfverls ME MJ a Ke. RR RE TT