Aftonbladet – 29 januari 1853, sida 1

jögat når, det tillhör också slottet. — Aha oci sjelfva slottet då, sade jag, det tillhör troligt vis någon markis de Carabas? — Nej, herre genmälde allvarsamt Jean Bailly, det tillhö; fröken Suzanne de Chesny ...Derpå tillade han med slug min och blinkade med ögat Der finns herrliga jagtparker, oberäknade tjugutusen livres årlig ränta, säkra som att ta gas på hyllan. ..Ah, den der, hon slippe att dö ogift, hon, det vill jag lofva! ...Jear Bailly satte nu pekfingret vid näsan och slu: tade sin förtäckta framställning med en ny blinkning. Ser du min vän, sådan var prologen ti!! detta lilla herdedrama, hvars upp: lösning du nu har bevittnat. GxorGE. Men du skall ändå ej kunna fö mig att tro, att du lyssnade blott till desss lumpna bevekelsegrunder, då du gifte dig med fröken du Chesny. Raour. Först och främst, min vän, tänkte jag just då på att gifta mig, och min arrendator gaf nu blott en bestämd riktning åt mina funderingar . . . Och för öfrigt kan du vara öfvertygad, att om jag hade funnit fröken du Chesny vara en sjäpig eller eljest af paturen vanlottad flicka, då skulle hr Jean Bailly-ingenting haft för sitt välmenta förslag; men nu såg jag tvärtom i henne ett ungt fruntimmer, som kunde taga sig väl ut i sällskapslifvet, med ett vårdadt skick, en oklanderlig konversation, och jag ansåg att jag möjligtvis kunde för henne fatta den lugna och varaktiga tillgifvenhet, som en man a heder bör hysa för sina barns mor. GzEorGeE. Likagodt! Du har i alla fall budragit henne ...och det var icke bra. Raovr. På hvad sätt har jag bedragit henne? GzEorGE. Tror du väl att den der unga flickan, — som du i sanning har skildrat på ett för henne nästan skymfligt sätt, — tror du väl att hon, ett intagande mönster af enkelhet och ädelhet, af okonstladt behag och älsklig öppenhet, ej väntar sig af dig något annat, än denna varaktiga tillgifvenhet, hvarom du talar?