Aftonbladet – 29 januari 1853, sida 1

att jag finner det helt naturligt, — tillstå, att du tillber den hulda varelsen. RaouzL: George, säg mig då, har jag idag visat några tecken till galenskap? GzorcE. Åbhb, du mäste väl i alla fall älska henne, då du gift dig med henne! RaourL. Nå men: sög mig då: hvarifrån kommer du? Hvarifrån föreskrifver du dig? Ar det från några okända trakter? Från någon diktens region? Ty sjelfva Afrika zkulle ej kunna förklara den sinnesförvirring jag finner hos dig, dessa bibliska talesätt, denna uråldriga moral, — hvarmed du på en stund har roat dig att förvåna mitt öra. För fan, min bästa vän, det finns icke mera något Arcadien, Daphnis är död!...Ja, om du också kastar aldrig så förfärade blickar på mig, bästa Georgel ... det är icke jag, som dödat honom, men han är verkligen död. GEOoRGE (med otålighet). Nå, men säg då: hvarföre gifte du dig, om du icke var förälskad? : a Raour. Kors, jag gifte mig just för det att jag icke var förälskad, min bästa kapiten; emedan jag hädanefter icke bör vara det; emedan kärleken, eller hvad man så kallar, icke mera har i sin svartkonstbok ett-enda ord, en siffra, en not, som jag icke mer än tillräckligt har förklarat; ändtligen emedan jag nu är trettio år, och emedan en gammal ungkarl ej tar sig särdeles väl ut i verlden... Säg ännu ingenting :-. spara allt ditt mod, alla dina utrop för hvad du vidare får höra. För tre månader sedan besökte jag för första gången i min lefnad, min egendom Vouzon, några lieues från Orleans. Medan vi som bäst vandrade, min arrendator, Jean Bailly, och jag, från den ena hagen till den andra, från den ena ängen till den andra, sade jag till Jean Bailly: — Hvad är det för ett vackert slott jag ser der borta? — Det är slottet du Chesny, svarade han. — Och den der skogen då, som tycks vara ganska vacker för. ögat, men från alla sidor begränsar mina ägor? — Det är Chesnys park, svarade Jean Bailly, den och allt hvad herrn ser så långt