Aftonbladet – 27 januari 1853, sida 2

hålla fast dem. -d UTRIEES KORRESPONDENS. (Från Aftonbladets korrespondent). Berlin d. 15 Jan. 1853. Den stora frågan om erkännande af franska kejsardömet, som nu blifvit afgjord, hade blifvit ett tvistefrö mellan de särskilda fraktionerna af det konservativa partiet. Hr von Manteuffels agenter hade, — utan att vara dertill autoriserade, förmodar jag — utspridt, att Österrikiska kejsaren hade velat med Preussen afsluta en offoch defensivallians emot Frankrike, Ianan man erkännt det nya kejsardömet, skulle man ha fordrat nya garantier och protesterat mot titeln Napoleon HL. Om de äskade garantierna icke blifvit gifna, skulle en observationscorps framryckt i Italien och mot Rhengränsen. Hr Manteuffel skulle enligt dessa uppgifter ha satt sig emot denna Österrikes fordran och hos konungen utverkat det enkla erkännandet utan alla reservationer, Några halfofficiella franska blad gsåsom Patrie ha fått del af detta rykte och tilldela preussiska ministerpresidenten ensam hedern af att man uppnått en fredlig lösning af denna diplomatiska svårizhet. Det sanna förhållandet med allt detta är följande: De tyska hofven och kammarillorna älska en långt mera bestämd utrikes poli tik; gemensamt med Ryssland hade de velat göra en formlig reservation i afseende på titeln Napoleon III och begära bestämdare garantier för 1815 års traktater. Ministörerna i Berlin och Wien ha icke delat denna mening. Men det är icke sanrnt att erkännandet skett utan alla reservationer. Ni känner genom tidningarne tyska förbundsdagens not till herr de Tallenay, franska kejsarens sändebud i Frankfurt. Den är ett svar på hr de Tallenays depesch i början af December, och det heter deri: ;Den höga församlingen har med mycken tillfredsställelse mottagit försäkran derom att den nya suveräna makten i Frankrike icke skall förändra sin ställning till utlandet, att den skall egna sina bemödanden åt upprätthållande af freden och den sociala ordningen, och att den, på samma gång den vakar öfver sina egna rättigheter, den äfven skall veta att respektera andras. Förbundsdagen ser i dessa förklaringar en garanti för iakttagande af de bestående traktaterna och för upprättbålland:t af de territoriala anordningar, på hvilka Europas politiska system och den allmänna freden hvila. : Förbundsdagen, som uppriktigt önskar att qvarstå i de vänliga och goda förhållanden till franska styrelsen som hittille egt rum mellan förbundsdagen och Frankrike, erkänner prins Louis Napoleons upphöjelse till den kejserliga värdigheten och har genom en resolution af den 30 Dec. uppdragit åt sir president att mottaga kreditiverna för H. M Fransmännens kejsares sändebud vid förbundsdagen. Det återstående utgöres blot af vanliga komplimenter. Man märker hör att titeln Napoleon IUI ä alldeles förbigången och att reservationern: gå före erkännandet. . andra sidan har ministeriella blade pPreus. Zeitung yttrat, att de båda makter Inas noter varit affattade på samma sätt. Slut lligen försäkrar man med bestämdhet att uton de personliga brefven från suveränerna, hvari Igenom de ånyo ackreditera sina sändebud tvenne särskilda noter blifvit afgifna såeon svar på meddeiandet af senatskonsultet af de: 7 November och folkbeslutet af den 23 sam sma månad, hvari skall hafva yttrats, att Frank .Irikes inre angelägenheter endast anginge Frank t rike. . I alla händelser har en öfverensstämmels i detta fall egt rum mellan de tyska statern iJoch mellan dem och Ryssland; detta had 1 man troligen icke väntat sig i Paris, och de rlär detta som synnerligen förargat kejsar Lud tlvig Napoleon. Man vet att ryska kejsare bt ej velat begagna benämningen xMon frere och att kejsaren af Österrike inskjutit ett ovan ligt adjektivum och sagt mon bon frere el ler något dylikt. Man berättar att i slutet af December ei ; sällskap, hvaribland många politiska dignitä tlrer, befann sig samladti prinsessan af Lieven d salon i Paris. En af kejsarens ministrar yt trade, då talet föll på frågan om erkännandet , att allt skulte vara afslutadt ill den 1 Jar leo 4 ar KA RI: 2 AT