Aftonbladet – 22 januari 1853, sida 2

ATS STRICT ARTAS ENAS 4 egendomlighet åt Hesters enkla drögt. Lilla Perlag klädsel var så helt och hållet öfverensstämmande med henne sjelf, att den tycktes vara en utgjutelse eller nödvändig utveckling och yttre uppenbarelse af hennes karakter och lika oskiljaktig från henne gom den brokiga prakten från en fjärils vingar eller den färgrika glansen från en lysande blommas blad. Liksom med dessa så var det äfven med barnet: dess drägt var i enlighet med dess natur. På denna märkliga dag visade sig dessutom i Perlag sinnesstämning en viss ovanlig oro och liflighet, som mest af allt liknade den skimrande glansen af en diamant, hvilken blixtrar och tindrar alltsom det bröst höjer eller sänker sig, hvarpå den hvilar såsom prydnad. Barn känna alltid sympati med de rörelser som föregå hos deras omgifning, i synnerhet ett slags aning om någon oro eller nära botande revolution i husliga omständigheter, och derföre förrådde också Perla, som var juvelen på sin mors oroliga bröst, genom sitt glada, lekande sinne de rörelser, hvilka ingen kunde upptäcka i Hesters marmorlugna drag. Denna upprymda stämning lät henne flyga i stället för att gå vid sin mors sida. Hon utbrast alltjemnt i vilda, oartikulerade och stundom gälla glädjerop. Då båda hade hunpit till torget blef hon ännu oroligare vid anblicken af det hvimmel och buller som här rådde; ty detta ställe var vanligtvis mera likt en stor enslig gräsplan framför kyrkan i ev by än medelpunkten af en rörlig stad. ;Hvad är det, mamma?. ropade hon. Hvarföre ha alla menniskor lemnat sitt arbete dag? Se der är smeden! Han har tvätta sitt sotiga ansigte och tagit på sig sma helg. dagskläder och ser ut gom om han gerna skulle blifva glad, om bara någon ville lärs honom huru. Och der är mäster Brackett den gamla fångvaktaren, fom ler och nicka åt mig. Hvarföre gör han det, mamma?p Han påminner sig dig då du ännu var et spädt barn, svarade Hester. Å ;Han borde derföre ieke le och nicka å mig — den svarta, grymma, otäcka, gamle