Aftonbladet – 22 januari 1853, sida 2

lidit af jordbäfningen. UTRIKES. Med tyska posten och södra snällposten ha vi emottagit utländska blad med underrättelser från London och Paris af den 12 (telegrafdepescher af den 13) från Brissel af den 13, från Hamburg och Berlin af den 14 samt från Köpenhamn af den 18 dennes. Från Frankrike har man nu den underrättelsen att kejsaren numera blifvit erkänd af alla europeiska statsmakter. Schweiziska förbundsdagen har blifvit öppnad. . DANNARE. Majoriteten i det upplösta Folkethinget har utfärdat följande förklaring till valmännen: Ioanan vi, undertecknade riksdagsmän, efter den i gär företagna upplösningen af Folkethinget, skiljas ät, ha vi funnit det naturligt och passande, att söka samla oss omkring ett gemensamt uttalande, under förbehållande för hvar och en särskild at ytterligare meddelanden. Någon orsak har icke blifvit uppgifven till thingets upplösning. Så framt den emellertid skall antagas vara en följd af omröstningen vid 3:dje behandlingen af tullsaken, bör erinras, att oöfverensstämmelsen mellan regeringen och Folkethinget i denna sak icke angick sjelfva hufvudfrågan: tullgränsens förflyttande till Elben. Denna ätgärd har från alla sidor blifvit erkänd vara en nödvändig följd af den kongl. kun görelsen af den 28 Jan. förlidet år och thinget har vidtagit alla förändringar i vär tulltariff, som af regeringen: blifvit fordrade säsom vilkor för en tull-enhet för .monarkien. Men vi ha funnit öfvervägande betänkligheter mot att i förändradt skick gåin på ett lagförslag, hvari saknas hvarje bestämmelse om de vigtigaste frågorna, som stä i samband med en tullförening, specielt om sammansmältningen eller fördelningen af tullinkomsterna; — betänkligheter mot att bortgifva en väsendtlig del af den danska riksdagens myndighet, utan attveta till hvem, helst så länge som sä mycket i Holstein ännu intager en hållning, som är längt ifrån att häntyda på någon verklig tillslutning till en dansk monarki. Vi ha funnit detta så mycket mera oförsvarligt, som med afseende på den framtida nödvändiga utveckliogen af tull-iagstiftningen icke finnes annan utsigt än en gemensam regering med 3 representativa församlingar, om än måhända med olika myndighet, — ett tillständ, som blott skulle vara egnadt att hämma all utveckling och framkalla beständiga kollisioner. Vi hafva icke kunnat finna annat än att detta är den rätta och naturliga vägen: att först tillvägabringa en gemensam författnipg med en gemensam lagstiftande organ, innan man skrider till att upprätta en gemenskap i de vigtigaste materiella angelägenheter, som skola höra under myndigheten af en sådan gemensam organ. Säsom saken stod både i sig sjelf ochi förhållande till andra föreliggande saker, var det utan tvifvel anledning att vänta, att den vägen först skulle blifva försökt såsom den närmaste och enklaste: att läta saken gå till landsthingets pröfning. Man kunde hvarken förutse huru landsthinget skulle behandla saken, eller huru emellertid hela ställningen kunde blifva så förändrad, isynnerhet med afseende på författningsfrågan, att Folkethinget kunde finna anledning att tillträda de förändringar, som möjligen kunde vidtagas af det andra thinget. Kunde man sälunda snarare vara böjd att söka orsakerna till den skedda upplösningen i andra sammanstötande förhållanden, sä äro vi dock obekante med dessa och vi skola aldraminst här tillåta oss att i detta hänseende yttra nägon förmodan. Deremot finna vi oss uppfordrade till att med få ord uttala oss om vär egen ställning, Vi som här undertecknat oss, utgöra, som bekant, intet parti; vi hafva icke slutit oss omkring nägon enskild anförare, icke ställt vär röst till nägons disposition; vi ha i mänga saker röstat emot hvarandra, emedan det varit vär lag att stå på riksdagen i folkets tjenst och i dess äsyn säsom fria och sjelfständiga män. Vi ha underkastat oss den kongl. kungörelsen af den 28 Januari förlidet är och vi äro alltsä villiga att understödja regeringen i genomförandet af den derstädes uppställda uppgiften: införande af en gemensam författning, hvarigenom allena en sammanhällning mellan de så skarpt skilda delarne kan skapas. Men vi ha icke kunnat läta ministrarnes alla möjliga for dringar blifva lagstiftande för oss — minst på en riks. dag, der frägor skola afgöras, som blifva af oberäkne. lig vigt för fosterlandets framtid, för Danmarks po litiska och nationella sjelfständighet. Starkare är nägonsin pätränger sig den tanken, att hvarje riks dagsman bär sin del af ansvaret, som han icke för hänskjuta på de styrande. Vi lemna den plats, till hvilken vära medborgare: förtroende kallat oss, med det medvetandet att v Isträfvat att visa oss, efter grundlagens ord, säson riksdagsmän endast bundna vid vär öfvertygelsen l Endast så tro vi, att danske män handla i konungen: Janda, som gifvit sitt folk en fri författning, och dfolkets anda, som skall inse, att till och med der friaste författning sjunker ned till en fäfänglig oci Imoraliskt förderflig lek, dä icke en i sanning fri sam verkan eger rum mellan regering och riksdag., I Det kongl. brefvet om anställande af ny lval den 26 Febr. har nu blifvit publiceradt lofficiella bladet. En anonym har tillställt Skandinaviska säll Iskapet i Köpenhamn 100 rbdr såsom bidra; Itill upprättande af en minnesstod på Dyppel I berget. 6 Ministeren för Slesvig har tillkännagifvit latt den blifvit bemyndigad att lemna ersätt ning för krigsskador åt de slesvigare, son icke deltagit i upproret. :I Äfven etatsrådet Sibbern har nu utgifvit e ytterligare broschyr i arfföljdsfrågan. ) Konungen har befallt inrikesministern at tillkännagifva engelsmannen hr Peto, att D .Maj:t med glädje mottagit hans förslag ti Ilanläggning af jernvägen i Jylland. Inrikes NESSER AES KRATERN dan Ka 21 Tlostara enkla dräöot — Till