Aftonbladet – 21 januari 1853, sida 1

dessa gamla träd som med sina mångfaldiga tungor skulle ännu länge hviska om hvad som tilldragit sig der, och ingen dödlig skulle blifva visare derföre. : Och den lilla melankoliska bäcken skulle lägga denna lilla saga till de öfriga hemligheter, af hvilka hans bjerta redan var öfverfullt, och om hvilka han oupphörligt fortfor att sakta pladdra, utan att hans ton någonsin blef det aldraminsta gladare, än hvad den varit för många hundrade år sedan. XX. PRESTENS FÖRVILLELSER. Då presten aflägsnade sig och begaf sig på återvägen före Hester Prynne och lilla Perla, kastade han ännu en blick tillbaka på dem, halft väntande att af mor och barn endast blifva varse några svagt tecknade drag eller matta skuggor långsamt försvinnande i skogens dunkel. En så stor förändring i hans lif kunde icke med ens antagas för verklighet. Men der stod ännu Hester, klädd i sin grå klädning bredvid trödstammen, hvilken från uråldriga tider blifvit kullkastad af en stormil, och hvilken tiden gedan alltjemt betäckt med mossa, på det att dessa båda olyckiga, af jordens tyngsta börda nedtryckta, måtte ler sitta ned tillsammans, och finna en enda immas hvila och lättnad. Och der var äfven Perla, som nu — sedan den påträngande tredje personen var borta. .— dansade lätt från brädden af bäcken, och åter intog sin gamla plats vid sin mors sida. Alltså var det icke endast en dröm eller synvilla ! För ait befria sin själ från detta oklara och vetydiga intryck, som på ett underligt sätt olågade och oroade honom, återkallade: han i itt minne och utredde fullständigare de planer, om Hester och han tillsammans hade uppsJort för sin afresa. De hade kommit öfverns om att gamia verlden med: dess folkrika städer erbjöd dem en säkrare tillflyktsort än Nya Englands ödemarker, eller hela Amerika med dess val mellan en indisk wigwam eller le få europeiska kolonier, som lågo tunnt