Aftonbladet – 21 januari 1853, sida 1

honom? Kom! Han längtar efter att få hels: 1859 Alskar han ogs?, sade Perla, med en slug. genomträngande blick, seende sin mor i ansigtet. Vill han hand i hand med oss gi tillbaka till staden ? Icke nu, mitt älskade barno, svarade He. ster, men framdeles vill han gå hand i hand med oss. Vi skola då hafva eget hem och egen härd, och du skall sitta på hans knä. och han skall lära dig många saker, och älska dig af allt sitt bjerta? Du vill ju också älska honom, vill du icke det? xOch skall han alltid hålla handen på sit bjerta?. frågade Perla. Tokiga barn, hvad är det för en fråga Ib utropade hennes mor. Kom och begär hans välsignelse ! Antingen det nu var af svartsjuka på en farlig rival, hvilket tycks vara en instinktmessig känsla hos hvarje bortskämdt barn, eller det var en nyck af hennes egensinniga natur; men Perla ville alldeles icke visa presten någon välvilja. Endast med våld kunde hennes mor föra henne till honom, under det hon motsträfvigt drog sig tillbaka, och yttrade sin motvilja genom de underligaste grimaser, af hvilka hon alltsedan sina spädaste år egt en ovanlig mångfald, så att hon kunnat förvandla sina rörliga anletsdrag i tusen olika uttryck. Presten var i en plågsam förlägenhet, men i hopp att en kyss kunde såsom talisman utverka för honom ett vänligare bemötande af barnet, böjde han sig ned och kysste henne på pannan. Men härvid slet Perla gig lös från sin mor, ilade till bäcken, lutade sig ned öfver den, och badade sin panna, ända till dess den ovälkomna kyssen var helt och hållet aftvådd och förskingrad af det flyende vattnet. Hon förblef sedan stående på afstånd, tyst betraktande Hester och presten, medan de öfverlade om de förberedelser som fordrades för deras nya belägenhet och till skyndsamt verkställande af deras plan. Och nu tog detta olycksfulla möte ett slut. Dalen blef åter lemnad ensam med gina träd,