af sin vanära och presten det tomma gyckelverket af sitt goda namn och rykte! De dröjde derföre ännu ett ögonblick. Aldrig hade något gyllene sken varit dem så dyrbart som detta dystra skogens mörker. Här, endast sedd af hans ögon, behöfde icke skarlakangbokstafven bränna i den fallna qvinnans bröst! Här, endast sedd af hennes ögoni, kunde Arthur Dimmesdale, falsk emot Gud och menniskor, vara, för ett ögonblick åtminstone, sann! ij Fattad af en ny tanke, sprang han hastigt upp. Pl logborn, ropade han, jag anar en ny fara! Roger Chillingworth känner din afsigt att upenbara hans sanna karakter. Skall han då ortfara att bevara vår bemlighet? Hvad riktning skall väl hans hämnd taga? Det är en underbar hemlighetsfullhet i hans naturo, svarade Hester tankfullt, som, genom den förstulenhet hvarmed han mutöfvat sin hämnd, helt och hållet bemäktigat sig honom. Jag håller det ej för troligt att han skall förräda hemligheten, Han skall utan tvifvel söka andra medel för att tillfredsställa sitt svarta hämndbegär. sOch jag! Huru kan jag lefva längre och andas samma luft med denna dödliga fiende ?, utropade Artbur Dimmesdale, rysande inom sig och pressande handen krampaktigt mot sitt bjerta, — en rörelse som blifvit honom en ovillkorlig vana, Tänk du för mig, Hester! Du är stark! Besluta du för mig!) Du måste icke längre bo tillsammans med denna man, sade Hester långsamt och bestämdt, Ditt hjerta måste icke längre vara under hans ögonln Det vore förskräckligare än döden!, svarade presten. Men huru undvika det? Hvad val återstår mig? Skall Jag kasta mig ned igen på dessa vissnade löf, der jag nediöll då du berättade mig hvem han är? Mäste jag nedsjunka der och dö med ens?o . OÖ ve, hvad har kommit öfver dig! gade Hester med tårar i ögonen. Skall du dö af blott och bart svaghet? Här är Ingen annan orsak för handen!p Guds dom är öfver mig), svarade den af sitt samvete träffade presten. Den är mig för mäktig att strida emot!