Aftonbladet – 18 januari 1853, sida 2

n röd låga, då du möter honom vid midnat: en här i mörka skogen. År detta sannt, mamna? Öch går du hit om natten för att träffa onom ?2 Här du hågönsin vaknat och funnit din mamma borta? . frågade Hester. Icke det jag minns,, sade barnet. Om du fruktar för att lemna mig ensam hemma, så kan du ju taga mig med dig. Jag går gerna med dig! Men mamma, säg mig nu: finns det verkligen en sådan svart man? Och har du någonsin mött honom ? Och är detta hans tecken ? Vill du låta mig få vara i fred, om jag en gång säger dig det?, frågade hennes mor. Ja, om du säger mig allty, svarade Perla. En gång i mitt lif mötte jag den svarta mannen!e sade hennes mor. Denna skarlakangbokstaf är hans tecken Under detta samtal hade de korhmit långt nog in i skogen för att kunna vara säkra på att ej blifva sedda af några på gångstigen förbigående. Här satte de sig ned på en svällande mosehög, der för en hundrade år sedan måtte varit ett gigantiskt granträd; med stam och rötter gömda i den dunkla skuggan, och dess-hufvud högt i öfre atmosferen. Det var en liten dal, der de: satte sig ned, med: löfbeväxta höjder som sakta reste sig å ömse sidor, och en liteh bäck strömmande midt derigenom öfver en: bädd af nedfallna och fördränkta löf.. De öfverhängande träden hade tid efter annam: fällt af sig stora grenar, hvilka hämmat vattnets lopp och tvingat det att på somliga ställen bilda små hvirflar och svarta djup, under det att på andra ställen; der dess lopp var hastigare och lifligarey: det visade sig en kanalväg af kiselsten och brun lysande sand.-. När ögat följde den lilla strötamen 1 des;: framfart, kunde det på -en kort sträcka inåt skogen-uppfånga dagens, ätersken på vattnet; men srart förlorade sig hvarje spår deraf i ex ödemark af trädstammar, småbuskar och här och der en oerhörd: bergsklippa, betäckt med grå mossa, Alla dessa jättelika träd och granitmwassor. tycktes hafva för afsigt att göra en hemlighet af den lilla bäckens lopp; -kanske fruktade de att han med sin outtröttliga pratsamhet skulle sqvallra om saker ur den gamla skogens hjerta, hvarifrån han fram