Aftonbladet – 18 januari 1853, sida 2

to REN Honkände icke denna sjukliga modfälldhet, som på sednare tider nästan alla barn jemte skrofler ärfva från deras föräldrars bräckligheter. Men kanske var äfven denna liflighet en sjukdom, soch-blottefterglanserr af den vildar-energi med. hvilken Hester: före Perlas födelse hade stridt mot sina sorger :och be: kymmer. Visst är att det var etttvifvelaktigt. behag som förlänade en hård metallisk glans åt barnets karakter.Perla behöfdes hvad. som-fattas många hela lifvet-igenom-— en sorg som djupt rörde henne, och på så sätt skulle göra henne menskligare och mera i stånd till sympati. Men det var ännu god tid dertill för lilla: Perla! Kom, mitt barn !s sade Hester, seende omkring sig på den plats, der Perla: stått i solskenet. : Vi. skola sätta oss ned in i skogen och hvila oss en stund. Jag är icke trött, mamma., .svarade den lilla flickan. .Men du kan sätta dig ned, om du under tiden vill. berätta mig en historia., En. historia, barn !s sade Hester. xOch hvarom ,då?n Åh, en historia om svarta mannen, svarade Perla; i det hon tog fatt i hennes. klädning och halft allvarsam, halft skälmaktig såg henne i ansigtets Hur han spökar häriskogen, och bär med sig en bok — en story, tung bok med jernknäppen; och huru den fula; svarta mannen bjuder sin bok och en Jernpenna åt alla, som han möter här under dessa träd, och tvingar dem att skrifva. sitt namn med deras eget blod, . Och sedan sätter han sitt tecken på deras bröst! Har du någonsin mött den svarta mannen, mamma ?a Och hvem har berättat dig den historien, Perla ?. frågade hennes mor, igenkännande deri. en allmän tidens vantro. Den gamla frun i spiselvrån, i det huset der du vakade förliden--natt, gade barnet. Men hon inbillade sig att jag sof, under det hon talade derort. Hon sade att(tusen sinom tusende menniskor hade mött honom här, och hade skrifvit i hans bok, och buro bans märke på sig. Och att: den ondsinta. frun, gamla taistress Hibbins var en. af.dem. Och, mamma,; den gamla frun sade också, att den skarlakansröda bokstafven på dig var ett märke af den svarta mannen, och att det lyser som