Aftonbladet – 17 januari 1853, sida 3

Parisnyheter. I. Paris vid nyäret 1853. Innehåll: Den allmänna spelsjukan.-— Huru den angriper damer — Moise och Mouzaia — en förälskads flygt — falska och äkta diamanter — en målare hos Rotschild — den ryktbare bankirs kabinett — Robespierres afkomlingar. Det mest framstående draget i pariserfysionomien under December har, politiken oberäknadt, varit att söka på börsen. Om man kunde berätta, om man hade reda på alla de små husliga dramer, alla de små passioner, alla de stora förhoppningar, all den djupa förtviflan för hvilka detta ställe är en arena, skulle allt detta bestämdt utgöra en skakande historia. Några sådana företeelser framstå dock här och der och vi vilja anföra dem som kommit till vår kunskap. Denna agio-morbus — ty så benämner man den farsot som påminner om Laws vildaste tider — denna agio-morbus härjar öfverallt och hos alla, ty äfven fruntimren äro angripna deraf. När qvinnan försöker att vinna penningar, månne hon ej då förnekar sin tjusande kallelse att depensera dem? En godhjertad och finkänslig man hade fattat ett ganska lifligt tycke för en ung flicka från Chaussåe-TAntin, börsfolkets hufvudsäte. Han var till och med verkligen betänkt på att fria till den unga damen, så mycket mer som han visste sig ingalunda vara henne misshaglig. Saken hade gått temligen framåt, det vill säga att han hvarje dag gjorde henne sin visit, en visit som dessutom parfymerades af en bukett sammansatt af de för årstiden sällsyntaste blommor, uti hvilken, i stället för billet-doux var instucken en biljett till aftonens fashionablaste teater. Saken stod just på denna betydelsefulla punkt, då han plötsligen hos sin gquasi fästmö upptäcker en alldeles ny och oväntad fallenhet, utan hvilken hon skulle hafva varit alldeles fullkomlig, ty hon var lång och smärt till växten, samt derjemte musikalisk och målade med talent. Hennes konversation. var, ehuru omvexlande, dock ingalunda encyklopedistisk; hon visade beläsenhet utan blåstrumperi och qvickhet utan mer skärpa än som fordras för att vara pikant. Med ett ord, hon var, som sagdt är, fullkomlig; eller skulle åtminstone hafva varit det, om ej... Men låtom oss återkomma till älskaren: M:lle Adeline N...s musik, målningar, qvickhet och personliga behag hade så intagit honom, att han just var i begrepp att begära den täcka hand, som så angenämt skulle kunna blomsterströ hans lefnads stig, då han på en gång upptäcker att den unga flickans far, en rik industriidkare, gjorde börsaffärer och sinsemellan jemförde den möjliga vinsten af alla upptänkliga börsspekulationer. Och den vackra blonda m:lle3Adeline betraktar, äfven hon, hvarje dag med sina stora cirkassiska ögon kurslistan, och då hon om morgonen, insvept i sin mjuka peignoir af hvit foulard, fodrad och stickad med ljusgredelin atlag, och den rika härflätan uppvirad kring skölpaddskammen sätter sig ned vid sitt lilla skrifbord af rosenträ, inlagdt med camer, samt viker ett velinblad med guldkanter, tror ni kanske att det blå bläcket skall teckna ett rendez-vous i någon salong, eller en operainvitation till någon väninna. Men nej, ni bedrar er, ty det är till sin börsagent hon skrifver order rörande börsslut. Då någon tjusande drottning inom modets verld med afund frågar: hurudan klädning bade fru Fortoul i går på balen i Elysåe Bourbon, så ropar deremot Adeline, innan hon ännu hunnit slå upp ögonen inom sitt broderade tyllsängormhänge: hur högt stego i går Grand Combes aktierna i caf Tortoni? Och resultatet af allt detta var att upptäckten af den unga flickans financiella fallenheter verkade på vår mans kärleksflamma såsom en så kallt vatten. Då ban ytterligare fick vera att den summa af trehundratusen francs. hon hade i hemgift var den hopade vnsten af de spekulationer, till hvilkas bedrifvande hennes far, vid statskuppen af dea 2 Decerber, lemnat henne tredjedelen af denna summa, så glömde han både hennes musik, målning, qvickbet, och förnämligast hennes skönbet. Beaktionen var häftig och ögonblicklig. Häromdagen då operan Moses skulle gifvak, hade han stuckit den vanliga logebiljetten i