Aftonbladet – 17 januari 1853, sida 2

rarmare känslor, åtminstone trogen? Var jag cke allt detta? Allt detta, och än mer, sade Hester. Och hvad ärjag nu? frågade han, seende henne i ansigtet, och dervid låtande den onda anden, som beherrskade honom, öppet tala ar alla sina anletsdrag. ,Jag har redan sagt dig hvad jag är! En djefvul! Hvem gjorde mig dertill? Det var jag! ropade Hester, rysande. Det var jag, icke mindre än han. Hvarföre har du icke bämnat dig på mig? Jag har öfverlemnat dig åt skarlakansbokstafven, svarade Roger Chillingworth. Om den icke har hämnat mig, gå kan jag ej göra meral Han lade med ett leende sitt finger derpå. ;Den har hämnat dig! svarade Hesier Prynne. a Jag tänkte det, sade läkaren. Och nu, hvad vill du mig angående denna man?) Jag måste upptäcka hemligheten för honomx, svarade Hester med bestämd ton. Han måste i dig se den du verkligen är. Hvad följden skall blifva, vet jag ej. Men denna långvariga skuld af förtroende, som jag bordt gälda till honom, hvars undergång och ruin jag varit, skall slutligen blifva betald. För så vidt det kommer an på att tillintetgöra eller bibehålla hans goda namn och ställning bär på jorden, samt kanske hans Nf, är han i dina händer. Ej heller kan jag — som den röda bokstafven lärt sanning, ehuruväl en sanving som lik glödande Jern tränger djupt in i själen, — ej heller kan jag inse en sådan fördel för honom i fortsättningen af ett så förskräckligt tomt lif, att jag derföre skulle vedlåta mig att anropa dig om barmhertighet, Gör med honom som dig behagar! Det fiuns icke något godt för honom, — icke något för mig — och icke något för dig! Det finna