Aftonbladet – 17 januari 1853, sida 1

fraraskimrade ett flyktigt, afbrutet leende, sväfvande hit och dit på vattnet. Under tiden hade hennes mor tilltalat läkarens. Jag vill tala ett ord med er, sade hon, nett ord som i hög grad angår oss båda: Ahb, är det mistress Hester, som har ett ord för gamla Roger Chillingworth, svarade han, resande sig upp från sin lutande ställning. Af allt mitt bjerta! Men, mistress, jag hör goda underrättelser om er frän alla håll! Icke längre sedan än i går afton talade en rådsherre, en from och förståndig man, om edra angelägenheter, och meddelade mig i förIroende att det varit fråga om er i rådet. Det öfverlades öfver huruvida man skulle kunna eller icke kunna, utan fara för det allmänna bästa, taga bort den der skarlakansbokstafven på ert bröst. Tro mig, vid min själ, Hester, bad jag icke den gunstige herrn på det enträgnaste att genast låta det ske.x Det beror ej på magistratens godtycke att taga bort detta tecken, svarade Hester lugnt. Vore jag värdig atl blifva befriad derifrån, skulle det falla bort af sig sjelft eller blifva örvandladt i någonting som antydde något aelt annat. Nå så bär det, om det behagar er bättre.v svarade han. -En qvinna måste alltid fötja in egen fantasi, i hvad hennes personliga orydnader beträffar. Bokstafven är ganska ;rannt utsydd och tar sig rätt bra ut på ert orösti, Under allt detta hade Hester uppmärksamt etraktat den gamla mannen och var slagen f förskräckelse och förundran öfver att se wvilken förändring som föregått hos honom nom de förflutna sju åren. Den bestod icke å mycket i att han blifvit äldre till utseenlet; ty ehuru tidens spår voro synliga, så bar an dock sina år ganska väl, och tycktes