Aftonbladet – 17 januari 1853, sida 1

STOCKHOLM, den 47 Januari. Redan den 11 December förlidet år fästade vi våra läsares uppmärksamhet på de åtgärder som i vår sydvestra grannstat vidtogos för att förbinda den nordliga delen af Jylland med det stora europeiska jernvägsnätet. Vi hafva nu erhållit några ytterligare meddelanden om den danska jernvägssaken, och vi anse dem tillräckligt vigtiga äfven för det nordliga Skandinaviep, för att ännu en gång dermed sysselsätta våra läsare. . De danska och: isynneshet de jylländska provinsbladen arbeta — fortfarande för utsträckningen af den slesvigska jernbanan till Fredrikshavn, hvilken det redan omnämnda engelska sällskapet för slesvigskajernvägen är hågadt att öfvertaga mot statens räntegaranti för sista stycket mellan Aalborg och Fredrikshavn. Förslaget lärer varit under statsrådets behandling, och man väntar att det snart blir förelagdt den nu försarölade danska riksdagen. Vi se således att våra grannar gå framåt i detta vigtiga ärende. Sveriges och Danmarks jernvägsangelägenheter stå i så nära beröring med hvarandra, och lofva att sammanknyta dessa staters intressen så nära, att man nästan kan anse förevarande fråga såsom en gemensam skandinavisk angelägenhet. Vi antydde redan i vår sista artikel de politiska grunder, som i Danmark gifva en enskild vigt åt förslaget att öppna en jernvägskommunikation genom hela längden af danska monarkien. Redan i en lång följd af år har dess befolkning varit söndrad i partier med olika politiska ögonmärken, hvilka ännu hota att störa det inre lugnet. I detta afseende har man, såsom vi redan visat, framhållit den välgörande infiytelse som en jernbana skulle utöfva på folkets stämning, nemligen så att de jernvägar som utbreda sig öfver hela landet skulle verka till att försona och i framtiden helt och hållet undanrödja de tvistigheter om nu ega rum mellan landets särskilda delar. Den yttre politiska ställningen, äfvensom de skiljaktiga statsrättliga förhållanden som nu skilja och fjerma provinserna från hvarandra, skulle, menar man, förlora mycket af den vigt som nu derpå lägges och vika för högre syften, som man skulle söka att uppnä genotii ömsesidig samverkan till odlingens och välståndets utbredande. Likartade sysselsättningar och förvärfskällor, icke mycket skiljaktiga kommunala inrättningar, bruk och seder erbjuda för de särskilda statsdelarnes inbyggare beröringspunkter, som när de understöddes af en jernbansförbindelses kraftiga inlytande, snart skola närma de särskilda dearne till hvarandra och gifva det hela en förut okänd sammanhållning. Jernbanans inflytande synes icke kunna skattas för högt då man antager att den skall göra händelser sådana som de sednast förflutna årens till en omöjlighet, och i alla afseenden erbjuda det verksammaste medel att återskänka åt landet den inre fred och trygghet som i så hög grad varit störd. Sålunda framställa de danska bladen denna jernbanas vigt i politiskt afseende, och man kan icke neka riktigheten af dessa åsigter. Från den ekonomiska sidan anförer man, att konungariket Danmark i dess helhet, och särskildt provinserna Jylland och Slesvig, ega af naturen ofantliga rikedomskällor, som redan frambragt ett allmänt välstånd, men hvilket dock -kan ännu vidare utvecklas. Enligt en offentliggjord öfversigt af exporten år 1850 har konungariket i diverse sorter spanmål utfört 3,544,550 tunnor, oberäknadt de qvantieter. mjöl, gryn och bröd som blifvit exporerade, så att man kan antaga hela spanmåls;xporten för nämnde år uppgå till 3,600,000 unnor. År 1840 utgjorde den endast 1,400,000 unnor, och har följaktligen på 10 år ökat sig 150 procent. När nu landets produktionskrafi tigit så högt under vanliga förhållanden, få SE DIN Fl . FÅ 17 CA AA KA UM 1 ee. aa TT