Aftonbladet – 14 januari 1853, sida 3

ve. Konungen och Ullhorande il. M. Lnakedrottningen. — Bland de öfriga må nämnas N:o 2, ett original, som vinner allmänt bifall; det föreställer en ekeqvist med ett fågelpar jemte deras ungar och bo, samt en ekorre. alltsammans ledigt och troget; de stora techniska svårigheterna inser man lätt, men ser dem icke, så väl öfvervunna äro de. Bland de öfriga 37 nuwrorna, mer eller mindre utmärkta, men alla värda att skådas och granskas, kunna vi här blott omförmäls några få. N:o 4: pilaster i Renaissance af R. G. Törnbom, är modellerad efter ett original i trä, fordom ornament på en kasserad dörr i Stockholms slott, och ett dyrbart minne al Nicodemi Tessins smak äfven i denna underordnade stil, bland hvars mönster det utgör ett ibland de renast och täckast sammansatta som man kan få se. N:o 16: örnhufvud, at samme modellör, kolossalt efter ett fjerdedelen så stort antikt original. Den talangfulla behandlingen oberäknad, är sjelfva uttrycket i detta fågelhufvud förträffligt; bättre kan det obarmhertiga, försåtliga och roflystna icke sammanparas; ett hemskt hånleende röjer sig tydligt bakom detta halföppna gap, hvars tunga ir framsträckt och likasom vattnas af den anade blodsmaken. Detär Napoleonidens och hans likars älsklingstyp, lifslefvande; hr Törnbom skulle kunna göra sin lycka dermed såsom vapenmodellör i åtskilliga länder. — N:o 41: Byst i naturlig storlek, föreställande Skolans Föreståndare, modellerad efter naturen, ännu ofulländad (leran är ännu våt), men vid första blicken igenkänlig, Det väsendtliga — likheten, lifvet, uttrycket — finnas der redan; bovad som fattas är konstnärns hemlighet, bvaraf allmänheten först kan få del vid granskningen af det färdiga. Öfverskådar man det hela bland dessa skolans alster, så varseblifver man någonting gemensamt för dem alla och eget för denna skola, någonting som man icke är van at: finna hos nybörjare, nemligen korrekthet, Mao ser öfverallt en säkerhet i gränslinier, en djerf visshet att träffa dem riktigt i första draget, antingen de då bestämma ytorna för en bild, eller-basrelief, eller höjdmåtten för denna, eller omkretsen för en teckning eller målning, eller för dennas slagskuggor och färger. Ingenstädes ett spår till nägot ängsligt trefvande efter konturen inom ett kaotisk: skuggmoln å ömse sidor derom, på sätt annars är så vanligt. Hvarifrån denna olikhet, denna oskattbara egenhet, hvilken, en gång vunnen, lemnar konstnärn den fullkomligaste frihet att framdeles lössläppa sin fantasi för celairobscure och färg, för djup passion och muntert skämt, utan äfventyr att någonsin förlora tyglarne på den? — Man har förklaringen nära tillhands, om man granskar den förberedande kurs eleverna hafva att genomgå. De rita föga eller intet efter ritningar och framförallt ingenting efter skuggade ritningar. De börja med att rita efter modell. Den så kallade klossritningen är första steget: man har solida matematiska figurer — klot, pyramider, kuber, parallelipeder, m. m. — änensamma, än ihopsatta till kors, trappor 0.8. v. och lagda i allehanda olika ställningar, dem eleven afritar eller efterbildar; skuggorna a! dem afritas äfven; och samtidigt eller i samnanhavg härmed meddelas undervisning ji inearperspektiven, hvars geometriska grunder sillämpas just på samma ,klossars, kanter, ytor och skuggor. På lika sätt tjena verkliga ornamentsafgjutningar och listafgjutningar till original vid längre framåtskridande. Det är lätt begripligt, att när eleven sedermera aftecknar eller efterbildar verkliga ritningar, gå ser han i dem icke, såsom andra nybörjare. biotta streck och skuggor på. plana ytor, utan 1 stället dessa ritningars originaler; och hans vana att återgifva de verkliga synmålen, jemte hans bekantskap med perspektiven, ger honom en säkerhet i konsten att träffa, som på de: vanliga viset ej kan förvärfvas utan mängårig äfning eller genom, det sällsynta anlag, som ndast är ett och annat utomordentligt snille förbehållet. Hvad som annars blir allenas dessa snillens eller den gamla rutinerade artistens tillhörighet — Korrektheten, säkerhe:en — medför den unge lärlingen här genas:l ur skolan till den slöjd, åt hvilken han egna! sigy verkan häraf på slöjdernas förkofran aliraänhet (och här blott deras estetiska sida) kan hvar och en utan möda föreställa sig. Sedan det föregående var granskadt hafvo några flera: expositionsartiklar tillkommit. För att icke: förlänga denna uppsats ytterligare mäste vi inskrätka oss att endast omnämna vå: en arkitektonisk. och en technisk; begge åro att se i biblioteksrummet. Den ena är en dubbel modell af. Neptunustemplet i Pestum; lels i dess nuvarande skick el!er såsom ruin: lels restaureradt i templets ursprungliga tillstånd. Man har i samma rum ett par dylika modeller af alphyddor från Schweiz, som vi ej förut kommit, att nämna, och som kunne jena till jemförelse emellan grekisk och tyskif stil, mellan tempelbyggnader på hinsidan Alperna och boningshus på denna eller i alp dalarne: — Den andra artikeln: är prof på så kalladt rörtegel ifrån Sundsörs tegelbruk, ltillverkadt med en mackhin, hvarpå kapten Cronstrand har patent. Formen, af tackjern, ses bredvid produkten. Dessa rörtegel äro ej att förblanda med tegelrör för vattenledningar och täckdiken; det är verkliga tegel, dels af samma storlek med våra vanliga, dels at dubbelt och ännu större mått — man kan få ett tegel längre än Karmen öfver en dörr eller: ett fönster, om man så vill. Egenheten hos. dem är: att. de äro genomborrade långsåt, så att deras ändar och tvärgenomskärning liknär ett galler. Med samma styrka som vanliga tegel väga de föga mer än hälften eller två tredjedelar, och passa härigenom förträffligt. till: yttermurar, mellanmurar, hvalf o. 8. V., bvarvid den i deras inre instängda luften dels, likasom den mellan innanoch utan-fönster, gör murarne långt mindre värraledande än annars, dels skyddar emot fukt. Dylika tegel förekomma i forntidsbyggnader; man uppförde till och med murar af cylindriska krukor eller kärl, såväl för den egna lätiheten i mau