Aftonbladet – 13 januari 1853, sida 1

egensinniga och glada lynne, hvilket, så snart det uppenbarade sig, genast tycktes aflägsna henne från all beröring och sympati med menniskor. Nu hoppade hon, utan den minsta vördnad, från den ena grafven till den an-. åra, till dess hon kom på en bred, jemn,. med vapen utsirad grafsten, — tillhörande. någon hädangången ärans man, kanske Isak. Johnson sjelf, — der hon begynte dansa. Till svar på sin mors befallningar oeh böner. att hon skulle uppföra sig sedigare, stap,ade lilla Perla för att samla hvassa kardborrar från en hög buske, som växte bredvid grafven. I det hon tog en handfull deraf, fäste hon dem utmed kanterna af skarlakansbokstafven, som prydde hennes mors bröst, der de enligt deras natur blefvo envist fastsittande. Hester tog icke bort dem. Roger Chillingworth, som emellertid nalkats fönstret, såg bittert leende dit ned. Der är ingen lag, ingen vördnad för öfverheten, ingen aktning för menskliga påbud och meningar, hvarken rätt eller orätt i detta barns väsende, sade han lika mycket för sig sjelf som till sitt sällskap. ,Jag såg henne härom dagen öfvergjuta sjelfva guvernören med vatten ur hoen ner vid brunnen. Hvad himlens namn är hon väl? Är den lilla byingen allt igenom af bara satam? eller har hon någon känsla? har hon någon princip, kom möjligen kan upptäckas i hela sitt väsen ?, Ingen, — endast friheten af en bruten lag, svarade mr Dimmesdale så lugnt, som om an afbandlat frågan allenast med sig sjelf. Om hon har förmåga till något godt, det vet ag ej.n Barnet hade troligen hört deras röster ; ty eende uppåt fönstret med ett gladt, men lugt och illparigt leende, kastade hon en af le hvassa kardborrarne på den vördige mr immesdale. Med en liksom nervös fruktan yste presten tillbaka vid detta lätta kast, och erla, söm märkte denna rörelse, klappade amman sina små händer i den utomordentliaste glädje. Äfven Hester Prynne hade ovilorligen sett upp, och alla dessa fyra perso