Aftonbladet – 11 januari 1853, sida 3

Article Image
fråga liksom i de mera rent politiska ha d båda. rivaliserande stormakterna, Österrike ocI Preussen, afundsjukt slitits om suprematien och man kan för öfrigt icke misstaga sig på deras syfte att söka genom att med allt fler: bland de underordnade staterna förbinda sin materiella intressen, äfven stärka sin politisk: makt och sitt politiska inflytande. Tullenhe ten, som skulle vara målet för alla dessa sträf. vanden, synes emellertid på denna väg var: svår att finna. En annan omständighet som äfven röre förbundsstaten i sin helhet, är att den på sir tid så mycket omtalade, så mycket eftersträfvade Tyska flottan under årets lopp upphör att existera. Dess förnämsta skepp ha slagits bort på offentlig auktion för en spottpenning Österrike invigde det ingående året 1852 med ett formligt upphäfvande af den aldrig verkställda och redan förut genom den ministeriella ansvarighetens afskaffande de factc upphörda Marsförfattningen. Österrike ha: för öfrigt så i det inre som det yttre fortsat samma politik som under de sistförflutna åren. och Schwarzenbergs i början af April inträffade död rubbade intet i detta afseende. 1 det yttre är det de oaflåtna sträfvandena att vinna öfvertaget i Tyskland och att öfver Italien i möjligaste måtto utsträcka sitt infiytande som karakteriserat denna politik. Tullfördrag och allianser med de mindre italienska staterna i norr hafva tjenat att ordna och betrygga detta inflytande, och i Toscana och Kyrkostaten har man väl bevarat det fasta tag man eger genom den militära occupationen af vissa delar af dessa stater. — I det inre har regeringen genom att allt hårdare tilldraga centralisationens band sökt sammanhålla de olikartade elementer som utgöra den österrikiska monarkien. Bland annat har utfärdats en ny, för hela monarkien gemensam kriminallag. Radetzsky har hållit sin jernhand öfver Lombardiet, men ständigt nya upptäckte: af talrika och vidtutgrenade sammansvärjningar hafva visat, att ännu alltjemt under askan glöder en eld, som allt utgjutet blod ej förmått släcka, och som hotar att vid minsta vindfläkt uppflamma i låga. Från det krossade Ungern har man knappt förnummit det qvidande folkets suckar, som icke kunnat tystas af några materiella förbättringar, hvilka också egentligen utgått på en högre beskattning. I Preussen, der ett konstitutionelt sken ännu bibehålles, har man fått en ny vallag till första kammaren, egnad att lemna denna ännu mer i regeringens händer. Det torde förtjena anmärkas, att yttranderätten, ehuru skarpt kringskuren, dock här haft jemförelsevis något mera frihet. — De religiösa rörelser, som förspörjas på flerfaldiga ställen i Tyskland, hafva synnerligen låtit sig förnimmas i Preussen. ÅA den ena sidan en vidt utgrenad jesuitisms sträfvanden, och å den andra ett allt allmännare kändt behof att frigöra sig från det statskyrkliga tvånget, ha hvar på sitt håll upprört icke obetydliga folkmassor och låtit förutse att den dag möjligen ej är aflägse då dessa intressen komma att allt mera träda i förgrunden af händelserna. Medan den tillstymmelse till flotta, som 1848 och 49 ansågs så oumbärlig för det sstora fäderneslandets. makt och sjelfständighet, fått gå under klubban, har Preussen fortsatt sina sträfvanden att skapa sig en fullständig marin. Bland annat veta vi att man äfven af svenska officerare sökt hjelp vid dess skapande. — det är slutligen utom allt tvifvel att Preussen, samråd med Ryssland och Österrike, beredt ig på alla eventualiteter vid Rhen, fastän detta en stat sådan som Preussen föga afhöres ch aldraminst oftentligen uttalas. De mindre tyska staterna ha naturligtvis delagit uti slitningarne i tullföreningsfrågan, och let är hufvudsakligen med afseende på sin vosition och sina öfvergångar i denna fråga som de varit i utlandet omtalade. Styrelserna några ha också sysselsatt sig att igensopa le sista spåren af 1848 och 49 års händeler, och ett och annat majestät, en och anan höghet elier durchlaucht har då och då sifvit sig tillkänna för verlden genom någon raftåtgärd mot pressen, eller genom någon innan polismesyr af mera i ögonen fallande eskaffenhet.

11 januari 1853, sida 3

Thumbnail