Aftonbladet – 11 januari 1853, sida 2

,Och det ligger mycken vigt i hvad min nga embetsbroder sagts, anmärkte mr Wilson. Hvad menar ni, mr Bellingham? Har han icke varit en god förespråkare för den arma qvinnan? Jo, i sanning), svarade guvernören, soch han har anfört sådana bevisningsgrunder, att vi vilja låta saken hvila, åtminstone såslänge som qvinnan icke gör någon vidare förtret. Likväl måste vi draga försorg om att barnet erhåller ordentlig och regelmessig undervisning i katekesen af mr Dimmesdale, och utom dess måste man gifva akt på att flickan går i skolan och i kyrkan., Sedan den unge presten upphört att tala, hade han dragit sig några steg ifrån gruppen, och stod nu ti!l hälften dold af fönstergardinernas djupa veck, medan skuggan af hans estalt, som solljuset kastade på golfvet,förrådde den darrning, som ansträngningen af bans tal qvarlemnat hos honom. Under detta smög sig Perla, den vilda, flyktiga, lilta älfvan, belt tyst intill honom, fattade hahs hand med båda sina små händer och lade sin kind sakta deremot; detta var en så öm och opåkallad smekning, att Hester, som såg derpå, måste ovilkorligt fråga sig: Är detta min Perla? Likväl visste hon, att det fanns kärlek i barnets hjerta, ehuru den merendels uppenbarade sig i häftiga utbrott, och knappt två gånger i hennes lefnad yttrat sig på ett så vekt sätt som nu. Presten, — ty, med undantag af en qvinnas länge sökta blick, är ingenting mera välgörande än ett sådant bevis af barnslig tillgifvenhet, som frivilligt och likgzom af en andlig instinkt ger sig luft, och derigenem tycks antyda hos oss sjelfva något som öl kärlek värdt, — presten såg sig omkring, lade handen på barnets hufvud, tvekade en stund och kysste det sedan på pannen. Perlas ovanliga känslosamhet varade emellertid icke länge: hon skrattade och hoppade omkring i saler Iså lätt och Juftigt, att gamle mr Wilson satte ,li fråga om hon ens med tårpetsarna rörde vic , Igolfvet. Jeg slår vad, att den lilla bytingen ha trollkraft i sig, sade han till m:r Din mesdale