Aftonbladet – 11 januari 1853, sida 2

ch 87); en förträfflig reproduktion af Hondorsts berömda lutspelerska (N:o 93); ett fint abinettstycke af Gerard Terburg och en krogcen af M. Stoop (N:ris 115 och 113), hvilka åda tillhöra den Lausbergska samlingen i rankfurt; en i detaljerna mästerlig, men nåsot cynisk framställning af en fruntimmersadstuga af D. Vertanghen; karusellspel af önder, ett stycke fullt af lekande humor, af ?. Wouwerman, tvenae små täcka landskaper f C. F. van Bloemen, för sina vackra lointainer kallad Orizonte., m. fl. Särskildt skulle vi nska att fästa uppmärksamheten på tysken forrs mästerliga Halt under ett jagtpartis. Jen finaste och insigtsfullaste, men lugna oeh lärdlösa behandling af hästens yttre former ch af de mest ohka situationer, förenar sig ned en känslofull och snillrik uppfattning, om öfverallt låter naturintentionerna uttala sig. IV. Målningsgalleriet är expositionens praktstycke, ;ch man kan derföre ej undra öfver att der tid träffas det största antalet beskådande. Zmedlertid förekommer icke så litet att se i le sex rum, som omgifva galleriet. Börjar nan uti det innersta till höger — Slöjdskoans biblioteksrum — så mötas den inträdanles blickar genast af ett par skulpturarbeten, vilkas bekantskap det vore en förlust att cke hafva gjort när man besökt denna konstitställning. Det ena är landskapsmålaren Jahlå porträtt, byst af Thorvaldsen, hvars konstvärde man uppfattar lättast, om man tilljemörelse erinrar sig en och annan af porträttysterna i antikmuseet under nordöstra slottslygeln. Det andra, Molins )Sofvande Bacchantp, bränd lera, kan betraktas som en typ af lenne konstnärs naiva natursanning. En helt unnan skönhet, lika natursann, men af forn;rekiskt slag, erbjuder den i brons kopierade oronsstatyetten af Venus, ifrån Pompeji. Den nar till sällskap i samma rum ett par andra oronskopior efter autika originaler, hvaribland vi här nämna den mest anspråkslösa — en iubbel-lampa från Herculanum — säsom särskildt interessant derigenom, att man här ser omedelbart framför sig ett grekiskt bohagsing till hvardagsbruk, i sin eleganta ändamålsenlighet, med hela den tekniska inrättningen och dess tillbehör. En ytterligare blick den härmed samtidiga fornålderns hvardagsif erbjuda stora i samma rum uppsatta kromolitografier, förträffligt utförda efter Zahns kopior af väggmälningari Pompeji. Oberäknadt deras värde såsom prof på icke blott antik teckning, utan äfven, långt sällsyntare, på de antika målarnes skuggning och färgläggning, visa oss de här icke idealiserade figurerna huru menniskorna i dessa gamla grekiska kolonier sågo ut, huru de klädde oeh draperade sig, och huru de valde och sammanställde färgerna i sina drägter; man märker att Romerska målareskolan haft tillgång på motstycken af samma slag, medan Herculanum och Pompeji ännu lågo bortglömda under lava och aska. — De Pompejanska mosaikerna, på samma sätt reproducerade här, böra till samma etnografiskt artistiska klass. En statyett i bränd lera, föreställande Pio Nono, är så lik de för sin trohet mest berömda litografiska porträtterna, att den måste vara väl träffad; den är färglagd, och visar den romerska kyrkans nuvarande öfverhufvud i full skrud. Ansigtets uttryck har ej så obetydligt syskontycke med åtskilliga prelatfigurer inom svenska kyrkan. I biblioteksrummet och de närmast utanför detsamma belägna två andra finnas flera bland Slöjdskolans talrika mönsterbilder af modern härkomst, dels presentexemplar till skolan eller skolans föreståndare, dels inköpta af honom, såsom från London Government School of Design, (principritningar), från Ecole municipale de dessin de sculpture, i Paris (ornamantsritningar och arbeten af elever), dels ornamenter och studier af Blery, Bilordeaux, Bötticher, Carnet, Chebeauxz, Gengombre, Horn, Jullien, Lasalle, Lequien, Opin Bisieauz, Petit, Paul de la Roche, Rottmann och Weitbrecht, så väl litografier och litokromier, som verkliga originalmålningar, och det a prima intenzione, som man säger; de sednare till fabriksmönster. Bland dessa har en blomstermålning (till tapisseri) af Chebeaux, oberäknadt sin vackra anordning och den utomordentliga säkerheten och raskheten i färgläggningen, som helt enkelt är impasterad i gouache utan fördrifning, en tillfällig märkvärdighet derigenom, att man återfinner den i dubbel skala, utförd med limfärger, bland elevernas arbeten, och eå lyckad, att man skulle tycka kopian kunna utan äfventyr för den unge konstnärn skådas tillsammans med originalet. Lärorika i afseende på den så ofta bland andra länders slöjdidkare omtvistade orsaken till franska modmönsters bekanta öfverlägsenhet, äro Carnets originalmålningar (Katalogen B, JM til 19) för tryckta tyger. Gåtan ligger här afslöjad när man ser dessa ypperliga mönster, oftast blott i två, tre eller fyra färger, och ämnade at: tryckas med två till tre valsar. Man finner då att när dessinatörerna äro så dana konstnärer, att sjelfva fabrikantens åtgärd för konstverkets öfverflyttning på tyget inskränker sig till machineriets och färgeriets anordning efter dessinatörens uppgift, så blir det icke svårt att i parti frambringa mästerverk till billigt pris, och sålunda öfverflyg!a andra länders icke lika lyckligt understödda Itillverkare. Det råder i dessa fabrikskonstNEN T nod a TLA LA en Be der ee ee Ae TS