Aftonbladet – 11 januari 1853, sida 2

Hon behöfver icke någon gammal hexas sopvast för att flyga med!a Ett besynnerligt barn! aumärkte gamla woger Chillingworth. Det är lätt attihenne änna igen den del, som modren eger. Men ron j, mina herrar, att det skulle vara omöjigt för en filesofs undersökning att analysea barnets natur och från dess skapnad och orm draga en slutsats till fadren?, Nej, det skulle vara syndigt att i en sålan fråga följa ledningen af en profan filoofin, sade m:r Wilson. Bättre vore att fasta ch bedja, och kanske ännu bättre att lemna vemligheten helt och hållet outredd, till dess let behagar den gudomliga Försynen sjelf tt uppenbara den. Så länge har hvarje god cristen rätt att visa det arma, öfvergifna barret ett ömt och faderligt hjertelag. Sedan saken på detta för Hester Prynne illfredsställande sätt slutat, lemnade hon med Perla guvernörens hus. Det påstås att, under det de gingo utför trappan, slogs ett fönster app, och deri visade sig m:rs Hibbins, ouvernör Bellinghams ondsinta syster, densamma som några år derefter blef afrättad såsom en trollpacka. Tyst, tyst! sade hon, under det hennes olycksbådande fysionomi tycktes kasta en skugga öfver husets leende anblick. Vill du gå med oss i natt? Det skall blifva ett lustigt sällskap i skogen, och jag nästan lofvade den Svarta Mannen, att sköna Hester Prynne skulle vara med. vVar god och gör min ursäkt hos honom!; svarade Hester med ett stolt leende. Jag måste vara qvar hemma och vakta min lilla Perla. Hade de tagit henne ifrån mig, skulle jag gerna gått med dig i skogen, och äfven tecknat mitt namn i Svarta Mannens bok och det till och med med mitt eget blod! Vi skola snart ha dig der!s sade trollfrun. föraktfullt leende, i det hon drog tillbaka hu. vudet. Se här — om vi antaga att detta möte mellan m:rs Hibbing och Hester Prynne verkli gen egde rum, och icke endast är en dikt — va redan ett exempel på sanningen af den ung: prestens argumenter mot att söndra förhållan: