Aftonbladet – 10 januari 1853, sida 3

(särskilda ytterligare tillskottet frän tjenstemansti j enskilda. enkeoch pupillfonden stigit till 21,330 rd 8 sk, 7 rst., ansägo sig icke kunna instämma i de meningen att enkeoch pupillfonden borde beröfva allt biständ utaf tjenstemansfonden, men tillika fram ställde den öfvertygelse, att, för billighets skull oc Itill undvikande af missnöje från de ogifta delegarne sicg, särskilda afgifter borde de gifta delegarne åläggas Uti sin till fullmäktige afgifna berättelse upplyste di rektionen, att tjenstemansfondens särskilda bidrag til enskilda enkeoch pupillfonden, utöfver det bestämd anslaget af 20,000 rdr, för är 1851 uppgätt til 22,217: 31. 3., och att, oaktadt bidragen till enke tonden, tjenstemansfonden likväl ökats under qvin qvenniet 1837—1841 med i jemnt tal 183,000: — — 1842—1846 . . . . . 216,000: —— 1847—1851 . . . . . 213,000: —— äfvensom att sistnämnde fonds öfverskott ärligen sti git och, för är 1851, utgjort icke mindre än 40,00( rdr, under det att pensioneringen å enkefonden nyss berörde tidrymd eller ären 1837—1851 stigit endas med omkring 45,000 rdr, som fördeladt på 15 ä utgjorde 3000 rdr ärligen, hvilken sistnämnde summ: säledes var det ärligen ökade tillskott, som drabba tjenstemansfonden och minskat dess vinst, hvarefte direktionen yttrade sig biträda den åsigt att enskilde enkeoch pupillfonden borde fortfarande understödja af tjenstemansfonden, helst i annat fall antingen pen sionerne för den förra fonden skulle behöfra i betyd lig mån nedsättas eller ock delegarne nödgas erläggs så oskäligt betungande afgifter, att de för att blot för det närvarande fylla pensioneringen komme at uppgå, om de utginge af alla delegarne, till närs femdubbelt belopp eller omkring 15 proc. af pensions beloppen, men sä vida de inskränktes till endast gifte delegare, till omkring 18 proc. I fräga äter om be loppet af tjenstemansfondens bidrag, samt de ätgär der, som i öfrigt kunde erfordras, i afseende hvar: direktionen ansäg sitt förslag böra inskränkas till nästa femärsperiod, ansäg direktionen, med beräkning a enkefondens ordinarie inkomster, i afgifter och räntor, till 25,000 rdr samt antagande af pensioneringens ärliga stigande med omkring 3000 rdr, bristen i enskilda enkekassan det är, då fullmäktige härnäst sammanträda, komma att uppgå till 62,000 rdr, hvilken brist direktionen trodde böra fyllas. dels af tjenste mansfonden med ett tillskott af 42,000 rdr årligen, eller lika mycket, som under äret 1851 visat sig hafva erfordrats, i hvilket fall tjenstemannafonden ändock, under förutsättning af fem procents ränteberäkning, skulle vid 1857 ärs slut hafva ökats till 1,830,264 rdr, dels ock, genom delegarnes egne ökade afgifter, hvilka, utan skillnad emellan gifte och ogifte, borde från och med 1853 utgå med 3 proc. ärligen ä pensionsbeloppen i de ätta första klasserna och med 2!, proc. i den 9:de. Direktionen antog, att denna af gift skulle komma att uppgå till omkring 15,000 rdr och tillsammans med ofvan påräknade 67,000 göra tillfyllest att under perioden 1853—1857 icke blott upprätthälla pensioneringen enligt nu fastställde grunder, utan ock denna tillgång till de förvaltningskostnader, hvilka, enligt hvad direktionen föreslagit, skulle bädanefter komma att öka enkefondens utgifter. Med afseende säväl på sättet, hvarpå civilstatens enskilda enkeoch pupillfond bildats och ändamälet med densamma, som ock å de omständigheter, hvarunder pensioneringen ä nämnde fond börjats och sedermera fortgätt, hafva fullmäktige antagit att hvad som erfordras till upprätthållande af denna pensionering borde anskaffas i första rummet medelst en billig och lämplig beskattning ä delegarne sjelfve, men att, för hvad derefter brister till utgifternes bestridande, fonden skäligen mä kunna påräkna fyllnad från pensionsinrättningens hufvudfond, eller den s.k. tjenstemannafonden, så vida icke öfrige med sistnämnde fond afsedde ändamål derigenom omöjliggöras eller i någon väsentlig män försvåras. En fullmäktiges skrifvelse bilagd kålkyl utvisar, att, under förutsättning att ärliga tillökningen i pensionsbeloppet frän enskilda enkeoch pupillfonden icke vidare tillvexer utan deremot hädanefter nägot aftager, samt, med antagande deraf att fondens behällning ä länerörelsen icke med säkerhet kan för en längre tid beräknas högre än 4!, proc. ä hvarje ärs ingående kapital, en ärlig inkomst utöfver räntevinsten af 86,500 rdr erfordras, derest denna fonds ställning för framtiden skall blifva betryggad. Och här berörde förutsättning synts fullmäktige Hafva fullgiltigt stöd deruti, att sedan pensioneringen från ifrägavarande fond nu i 25 är fortgått, de särskilda förhällanden, som föranledt att samma tjenst, inom kortare tid än eljest, lemnat flere enkor och barn att af fonden pensioneras, utan tvifvel redan hunnit eller sanska snart mäste hinna sin fulla utveckling, och deras verkan följaktligen smäningom försvinna. Sedan fördenskull numera en längre tids erfarenhet kan läggas till grund för bedömandet af fondens behof, ansägo säledes fullmäktige sina åtgärder böra afse, cke att blott söka upprätthålla pensioneringen ä fonlen några få år, hvarefter bekymren för dess betänd äter skulle qvarstä vida större än nu, utan att om möjligt så reglera denna pensionsanstalt, att den nå erhålla en sjelfständig ställning och derigenom kunna med mera säkerhet verka för sitt vigtiga mäl. . detta hänseende hafva fullmäktige först velat tillse, hvad män den erforderliga inkorasten (af 86,500 rdr) nä kunna genom bidrag af delegarne anskaffas. Hvad härvid i främsta rummet till öfvervägande örekom var huruvida den grund, hvarefter delägarnes wrliga afgifter emellan pensionsinrättningens olika fonler nu fördelas, vore riktig eller icke. Vid inrättiogens grundläggning eller första stiftelse, då man motsåg en vida större pensionering at tjenstemän, a af deras enkor och barn, var faststäldt, att af delgarnes årliga afgifter ?, skulle tillfalla tjenstemansch !. enskilda enkeoch pupillfonden, utom i afsende ä delägarne i de två lägsta eller dåvarande 7:de ch 8:de klasserna, hvilkas afgifter, utgörande endast ) procent af pensionsbeloppen, skulle fördelas med , till tjenstemansoch ; till enkeoch pupillfonlen. Pa sätt redan är anfördt, fann deck snart inättningens styrelse behofvet påkalla en väsendtlig örhöjning i pensioneringen frän sistnämnde food, dä emväl uppstod angelägenheten af en annan lämpliare afgifternes fördelning emellan de bäda fonderne, ch i detta hänseende öfverlemnade Kongl. Maj:t, emte sin förut äberopade nådiga skrifvelse, till civiltatens är 1832 församlade fullmäktige ett af direkionen förordadt förslag, att, för tillvägabringande a: len ifrägaställde förböjningen, ett motsatt förhållande not det dävarande skulle vid afgifternes fördelning ga rum, sä att utaf afgifterne endast !, tillfölle tjentemansfonden och , enskilda enkeoch pupillfonen; hvilket förslag dock icke af bemälde fullmäkge antogs, utan fattades i stället ännu gällande belut, enligt hvilket afgifterse emellan fonderne lika Srdelas. Om gruaden för nämnde beslut varit syf;mälet att bereda delögarne lika fördel af hvardera onden och att säledes pensionsbeloppet, som utgick f tjenstemannafonden, skulle, om ej öfverstiga, ätninstone icke heller understiga det pensionsbelopp, om enzkeoch pupillfonden borde lemna; sä hade, ed inträdandet i denna del af ett aldeles motsatt örhällande, nämnde grund äfven helt och hållet förlit; och då härtill kom att pensioneringen af sta ns till heisa och krafter försvagade tjenstemän bör ara ett statens äliggande, till hvars underlättande, enom bidrag af tjenstemännen sjelfre, desses skyl igbet skäligen borde kunna iträgssättas, hafva fullläktige funnit skäl vara för banden att läta omförälde till 1832 års fullmäktige öfverlemnade förslag u gå i verkställighet och säledes af delägarnes nu rande ärliga afgifter läta blott :, tillfalla tjensteansoch ?,, utgörande omkring 20,666: 32, kom a enskilda enkeoch pupillfonden tillgodo. Hvad angär fräögan om förhöjning i berörde afgif r, så är en af hufvudgrunderna för civilstatens penonsinrättning, att de till densamma utgående årliga gifter utgöras af delägarne utan nägot afseende rä, huruvida de äro gifta eller icke, och fullmäkce hafva lika litet som dir. ancott danna mm d hva