Aftonbladet – 10 januari 1853, sida 2

från Elisabeths tid, och var hitfördt från guvernörengs fädernehem. På bordet stod — till tecken af att gamla Englands gästfrihet icke der blifvit qvarlemnad — en stor tennkanna, på hvars botten, om Hester eller Perla sett i den, de kunnat upptäcka återstoden af ett ännu skummande öl. På väggarne hängde en rad af porträtter, hvilka föreställde Bellinghamska slägtens förfäder, somliga med harnesk, och andra med ståtliga pipkragar och i civila kläder. Hos alla var det allvar och den stränghet uttryckt, som gamla porträtter nästan alltid antaga, liksom om de snarare voro de vördade hädangångnes andar än deras kopior, och med skarp, ofördragsam kritik blickade ned på de lefvandes fröjder och äflan. . Ungefär midt på väggen 1 salen hängde en fullständig rustning, hvilken icke, såsom målningarne, var en ärftlig relik, utan var från den nyaste tiden; ty en skicklig vapensmed i London hade förfärdigat den samma år som guvernör Bellingham kom öfver till Nya England. Den bestod af en stålhjelm, ett harnesk, en ringkrage, ett par jernstöflor, sami ett par jernhandskar och svärd, som hängde derunder. Alltsammans, men isynnerhet bjelmen och pantsaret, var så blankt poleradt at det nästan kastade en hvit glans ifrån sig, och spred ett klart sken öfverallt på golfvet. Denne glänsande rustning var icke ämnad blott föi ett tomt skryt, utan hade burits af guvernören vid mången högtidlig mönstring och fält manöver, och hade dessutom lyst i spetser för ett regemente i Pequodkriget; ty ehun guvernör Bellingham enligt sin egentliga kal. felse var jurist, så hade likväl fordringarn: af det nya land, i hvilket han lefde, gjor honom till soldat så väl som statsman. Lilla Perla, som fann ett lika stort behaj i denna glänsande vapenrustning, som ho; förut funnit i husets lysande framsida, ble en lång stund stående framför den klara pan sarspegeln. Mammap, ropade hon, jag ser dig häl Se! Selp