Aftonbladet – 10 januari 1853, sida 2

tvärtom säga att jag aldrig kan erinra mig detta land bafva varit lugnare, nöjdare och mera fritt från anledningar till fruktan och bekymmer än det är i närvarande stund. Lord Aberdeen är tory och konservativ, säges det, och har derföre ingen öfverdrifven undfallenhet för demokratien. Han är dertill 68 år, och har således i ett halft århundrade haft tillfälle att betrakta Englands ställning. Hvilken skall man nu tro, antingen lord Aberdeen eller Svenska Tidningen? Och hvad den sednare punkten angår eller den förmenta omöjligheten eller obehöfligheten af en valreform, låtom oss höra hvad de nya ministrarne hafva att förkunna. Först vilja vi likväl erinra om ett annat uttryck i lord Aberdeens tal. Han såg, sade han, att endast om hans ädle vän, representanten för London City delade hans tankar i landets vigtigaste frågor, skulle han lyckas att tillvägabringa en fast regering. Vid ett sammanträffande med min ädle vän dagen innan jag begaf mig till ön Wight, erfor jag att hans åsigter voro helt och hållet öfverensstämmande med mina egna, och derföre fann jag ingen svårighet i att försäkra Hennes Majestät, att jag skulle försöka att uppfylla de pligter hon behagade pålägga mig.. Denna öfverensstämmelse gäller väl närmast möjligheten af partiernas försoning i gemensamma reformsträfvanden i allmänhet; men allt hvad vi erfarit om den nya ministerbildningen ger anledning till den öfvertygelsen, att dess medlemmar noga och samvetsgrannt framlagt hvar och en sina åsigter och planer, och att ingenting säges af en, som motsäges af en annan. Vi hafva äfven haft tillfälle att se huru alla valmanifesterna noggrannt öfverensstämma med hvarandra i försäkringarne om genomgripande reformer: reformer till botten i handelspolitiken, länge af statskyrkan motade reformer i folkundervisningen och i andra trosbekännares förhållande till staten, grundliga reformer i lagskipningen, hvars usla tillstånd bäst bevisar huruledes i England en hög karakterens kraft och oberoende, frambragt genom sjelfstyrelsens helsosamma vanor, kan försona bristerna af äfven de obhjelpligaste former. Öfverallt således reformer. Jag tror såsom jag alltid gjort,, säger m:r S. Herbert i adressen till sina konstituenter i South Wilts, — jag tror såsom alltid att den bästa garantien för bevarandet af våra institutioner ligger i upprätthållandet af den allmänna krediten, i befrämjandet af alla sambhällsklassers välstånd, i utbredandet af en sund bildning, och i befordrandet af välbetänkta reformer i alla grenar af statsförvaltningen.s Ännu tydligare förklarar sir James Graham sitt uttryckliga bifall till lord J. Russells reformideer och serskildt i afseende på parlamentsreformen. Vi kunna derföre med all trygghet antaga att hvad Russell i denna fråga yttrat varit föremål för noggranna uppgörelser mellan konseljens medlemmar och uttrycker hela regeringens öfverensstämmande öfvertygelse. Låtom oss nu se huru denna öfvertygelse låter. 1 sitt manifest till sina valmän i London City yttrar lord John bland annat följande: Jag ädagalade den gången (sistl. Maj) att de arbetande klassernas framsteg i kunskaper och själsodling ovilkorligen mäste ätföljas af en förökad an del i politisk makt, på samma gäng jag noga insåg svårigheten af uppgiften att i hvart representationssystem afväga den aktning man är skyldig äldre anordningar mot anspräken af en sig utvecklande näringsflit, förökad befolkning och tillväxande själsodling. Åt denna uppgift skall grefve Aberdeens styrelse egna sig med den samvetsgrannaste sorgfällighet.s Hvem skall man nu tro, lord ÅAberdeens minister eller Svenska Tidningen? Med all möjlig aktning för vår publicistiska motståndares profetiska förmåga måste vi äfven här visa honom den ohöfligheten at nästan snarare tro på den engelska regeringens officiella förklaringar. Vi antaga således att den nya ministeren blir en reformerande minister, sedan den uttryckligen sagt oss at! den har gjort till sitt mål att reformera förvaltningen och utvidga friheten, både den religiösa och den borgerliga. I afseende på den utrikes politiken förklarar sig det nya kabinettet bestämdt för freden, ehuru det ej vil omgöra något af de försigtighetsmått som vidtogos af dess företrädare. England skall så. som hittills respektera andra staters oberoende antingen deras regering är despotisk eller demokratisk, oaktadt, säger lord Aberdeen, jag ej dermed vill säga att vi ei ha rätt att känna vårc sympatier lifvade för vissa stater och deras be: Imödanden att befrämja konstitutionell styrelse I(I will not say we may not have our sympa thies excited on behalf of certain states and Itheir endeavours to promote constitutional go vernment.). Vi anföra dessa ord emedan v li en annan tidning sett dem missförstådda Även denna förklaring bör ingifva tillfreds Iställelse, och vi hafva efter den rätt att mer Jännu mera tillförsigt än förut betrakta Eng lland såsom den Europeiska folkfrihetens grund lankare, Det har talats en hel del om omöjlighete; för en koalitionsminister att länge hålla sij tillsamman. Vi erinra oss i detta afseend hvad vi för några dar sedan läste i Thoma Moores af lord. J. Russell förlidet år utgifn I! memoirer och brefvexling. Den berömde skal Iden beskrifver der ett samtal med lord Lans downe, som anser koalitionsgrundsatsen ick blott rättvis utan alldeles nödvändig i ett frit land, i fall ej hofvet skall undertrycka alltin Hlannat., och erinrar att Englands mest be lrömda regeringar varit koalitioner, hvilka medlemmar, liksom den närvarandes, uppoffra OSSE STEREO SNORRES ATEN IDE KI