Aftonbladet – 10 januari 1853, sida 2

ER —At— : : : o . Prejudikat i fråga om borgenärsed. För någon tid sedan omnämndes att Högsta domstolen, med upphäfvande af Svea hofrätts beslut, ansett förste hofintendenten Wein hafva varit behörig att å Konungens vägnar med borgenärsed fästa en Konungens fordran uti kaptenen W. von Ehrehheims konkurs; och som äsigterna i dylik rättsfråga äro delade samt hittills mera lutat för den af hofrätten följda mening, torde det icke vara utan ntresse att inhemta en närmare redogörelse för denna fråga. Uti bemälde hos Svea hofrätt anhängiggjorda konsurs hade förste hofintendenten Welin, i egenskap af chef för hofförvaltningen och förvaltare at H. M. Konungens enskilta medel, väckt yrkande att af masans tillgångar med förmänsrätt utbekomma dels 15,000 rdr bko jemte ränta, på grund af en utaf kapten von Ehrenheim den 1 Febr. 1836 till förste nofstallmästaren F. Braunerhjelm eller ordres utgifven, på innehafvaren transporterad skuldsedel, vid hvilken blifvit säsom hypotek fogadt ett af bruksegaren CO. G. Johansson den 2 April 1834 till kapten zon Ehrenheim eller ordres utfärdadt uti Nyhammars oruk intecknadt skuldebref ä enahanda belopp, dels ock 3000 rdr bko med ränta enligt en af grosshanlelsbolaget Tyden Kempe den 12 Dec. 1842 till A. Wallenstrand eller ordres uthändigad, på innehafvaren transporterad skuldsedel, som den 13 Fepruari 1843 blifvit intecknad uti de kapten von Ehcenheim jemte andra personer sedermera tillhöriga fasta egendomarne N:ris 21 och 22 i qvarteret Styrmannen uti Hedvig Eleonore församling i Stockholm, och hvilken skuldsedel utgjorde hypotek för ryttmästaren C. W. Hammarskölds den 7 Dec. 1849 till förste hofstallmästaren Braunerhjelm eler ordres utfårdade, behörigen endosserade förskrifning å en lika summa. Rörande denna bevakning meddelade Svea hofrätt genom dom i kapten von Ehrenheims konkursmål den 12 December 1851 följande yttrande: Att emedan förste hofintendenten Welin, såsom emot hans bevakning är vordet anmärkt, icke visat, att omförmälde, Hans Maj:t Konungen tillhöriga, fordringar blifvit annorlunda än af Welin med ed föstade och han i sin ofvanberörde befattning, deruti han mäste endast såsom Hans Maj:t Konungens enskilda ombud betraktas, ej kunde anses hafva varit behörig att en sädan edgäng med laga verkan fullgöra, fann hofrätten skäligt, i förmägo af 79 6iKonkurslagen den 12 Mars 1830, förklara, det nägon rätt till betalning i denna sak icke kunde de anmälde fordringsanspräken tilläggas; — — — — — — — — Målet fullföljdes af förste hofintendenten Welin hos Kongl. Maj:t, och vid målets föredragning i Högsta domstolen den 30 sistlidne September förenade sig de närvarande justitieråden Backman, gr. Snoilsky, Schmidt, Gyllenhammar, f. d. statsrådet Ginther och Iggeström uti ett så lydande yttrande: Som Hans Maj:t Konungen i näder funnit godt, att med den rätt, som i grundlagen är medgifven, för penningeförvaltningen vid sitt hof inrätta ett särskildt embete och å samma embete lätit för sökanden, såsom första hofintendent, utfärda nådig fullmakt, samt denne, efter hvad uppgifvet och oveder lagdt är, i sådan egenskap bar äliggande att emot