Aftonbladet – 8 januari 1853, sida 2

vänner och i synnerhet prester af Götheborgs stift, samt i fall någon skulle vilja hjelpa mig, så snart. som möjligt skrifver mig till. Om det är möjligt ville jag lemna China nästa vinter, och om du skrif-! ver från Sverige, så behöfver Brefvet ej mer än fem dagar från Sverige till England, men deremot tvä månader från London till China. Min adress är: Rev. A. Elgqvist; Hong Kong, China. Och under adressen sättes: Care of Charls Young Esqr. 8 High. Str. Islington London. Om Gud vill skall jag redligen betala dem som för mig göra nägot. Jag hoppas att varda: både den förste och den siste svenska prest som på ett så skändligt vis blifvit och hädanefter skall varda utlockad till att missbandlas. Saken är af allmänt kyrklig vigt och betydelse för hela svenska kyrkan, derföre hoppas jag att flera betydande män ej skola vägra att skänka densamma uppmärksamhet. Jag har skrifvit till missions-styrelsen i Lund och begärt afsked. Jag hade ämnat skrifva till Hans högvördigh. biskopen i Götheborg, men hann ej göra det denna månaden. Jag skrifver åderföre nu till många enskilda vänner för att anhälla om deras hjelp; ty blott jag kommer hem, blir det väl nägon räd. Ännu ett par ord: Jag vill blött visa dig hvad för ett spel Lunds missionsstyrelse drifver, men du bör väl minnas hvem som är missionsföreständare och som tillfölje deraf har sin stämma och säte med i rådet. Herr pastor Fjellstedt blygdes ej för att skrifva mig till det hans vän d:r Gätzlaff öfvertygat honom att tiospanska dollars per månad vore alldeles tillräckligt till att un derhälla mig i China. Men emedan jag genast sökte afsked frän hela verket sä har jag erhällit 100 p. st. (säger ett hundra pund sterling) ärligen, hvilka efter de tvenne sista ärens kurs hafva utgjort 400 spanska dollars. Mina alldra nödvändigaste utgifter antagne efter det billigaste pris som det för någon utländare i HongKong är möjligt att lefva äro följande: För hushyra, nemligen för husrum ungefär så goda som de hvilka en stadent i Lund vanligen häller sig med sc... ss . 12 per månad. För chinesisk språklärare . oo. . 10 d:o. För chinesisk tjenare. . . . . . 6 d:0. För tvättning. . sc0. sc. 2. 2 d:0: För mat (ganska inskränkt) . . . 12 d:o. Summa 42 Sp. dollars per månad. Ofvanstäende summa utgör säledes säsom man lätteligen ser 504 Spanska dollars ärligen, och säledes vida öfverskrider mitt salarium. : Vidare har Lunds missionsstyrelse icke alls ansett det värdt att gifva den minsta uppmärksamhet ät de framställningar jag för läng tid sedan gjort, för att iständsätta mig att betala följande artiklar, hvilka alla, såsom jag hoppas, af hvarje förnuftig och re sonlig domare i saken skola anses nödvändiga. Jag vill blott nämna t. ex. de följande och tsgermig friheten att utsätta deras pris lika med intet, fastän man ej vanligen kan köpa för det priset. För möbler, stolar, bord, köksoch bordsaker 0. SV es ss a 0 0 so iNtet. För nya kläder och för lagning af gamla . . intet. För skoltyg . . . s — as a e s e . intet. För skriftyg, papper, böcker o. s. v. . . . intet. För läkarehjelp, i sjukdomsfall, oeh medicin . intet. För böcker på chinesiska . . . . . . . intet. För förluster genom stöld eller olyckshändelser intet. För oförutsedde utgifter af enskild karakter -. intet. Summa Iatet. Nu vill jag fråga om det är anständigt, eller om det kan anses vara svenska folkets vilja att på ofvansagde sätt underhälla en svensk prest och offentligt, ansvarigt sändebud i ett fjerran land, hvarest man bar svårt att få bjelp af andrä kristne. Jag tror det icke, utan anser min behandling, som nu i trenne år fortfarit, såsom ett lättsinnigt gyckelspel af enskilda individers nycker och otillförlitliga karakter. Lunds Missionssällskap har hittills icke haft något att anmärka emot mitt uppförande i dess tjenst, utan tvärtom i hvarje bref förklarat sig belåtet med mitt handlingssätt, hvarföre det är så mycket obshagligare för mig att nödgas söka hjelp af mina redlige landsmän för att komma väl ifrån min förbindelse med missionssaken. Var god och meddela dessa förhällanden till dina vänner, ätskillige köpmän och handlande, på det att den högst otillförlitliga missionssaken mätte ju förr desto heldre varda allmännare bekant och flera svenskar mätte undgå att utlockas i snaran. Hvad missionen egentligen är, dess hufvudtendens och huru den bedrifves i Asien, samt huru vissa partier begagna densamma för vissa ändamål i hemlandet, det hör icke hit att belysa. Jag för min del åtminstone har lärt känna densamma frän en helt annan sida än den vanligen af redlige kristne i Sverige anses. Sedan det vaärder mera allmänt bekant i Sverige hvåd missionsverksamheten i dess närvarande skick egentligen är, så tror jag icke att mänga redligt sinnade prester skola vilja befatta sig dermed. Jag kan icke mera hysa törtroende till den saken som jag förut hyllat; ty blott för att nämna en enda omständighet, jag kan icke veta när eller om min missionsstyrelse beröfvar mig hela mitt underhåll och lemnar mig hjelplös. För kort tid sedan handlade nägra af herr pastor Fjellstedts intima vänner i Tyskland på ett dylikt sått med en deras missionär i China. Du kan om du vill äfven låta genom trygk bekantgöra dessa få rader. Jag hoppas att en och annan svensk skall ätaga sig min sak och ej tillåta mig permanent misshandlas såsom förut skett. — Ur Arrhenii Tidskrift för Landtmannaoch Kommunal-Ekonomien: rm 2 od a 28 Yr