Aftonbladet – 5 januari 1853, sida 3

11 Stadshuset och lemnat 2 å 3 rdr till vaktmästaren, I på det Lilja skulle kunna i matväg reqvirera bvad I han önskade. Nägra dagar efter det Lilja blifvit ri dömd till Längholmen hade han uti häktet haft sam-Ital med Pettersson, dä han ho:at henne att bekänna ? I stölden, sävida han icke före sitt forstande till LängI bolmen erhöll nägra hundrade rdr. Dagen före det -IL. skulle afföras hade enkan P. mycket riktigt in1 I fannit sig uti stadsbushäktet och til Lilja oförmärkt -Itemnat 100 rdr bko. ;) Den 27 Juli 1851, då Lilja af skepparea Petters; Ison från Brostanäs uttogs från Längbolmen, hade han 2 li sällskap med Pettersson besökt Boman, Hon hade -1då synts mycket ledsen, hvarföre L. avat att hon anflvändt nägot af peogarme. Lilja hade då i en skämtilsam ton yttrat: har du förstört l:te af pengarne så Ivar ej rädd, ty det gör ej nägot.. Sedan Lilja: en-Iskildt för Boman uppgifvit att han samma dag på afionen skulle återkomma och då önskade få penninIgar, hade han i säliskap med Petterrson aflägsnat sig, I Först dagen derpä eliter d.. 28 Juli pi af:önen hade -Ihan äterkommit och om natten legat uti enkan Pet Iterssoas rum. Di han på morgonen derefter skulle -Ibegifva sig bort, hade han af Boman erhbälllt 70 rdr, I men hon hade tillagt det finns ej. mer pengar, ty ijallt som var i knytet har blifvit förstördt i jorden Ihvarest det varit nedgräfdt.s Lilja hade då blifvit 2 juppbragt och yttrat till Boman och Pettersson nvet 3 lai ej. hut, att pästå sådant — visa mig näsra bitar af sedlarne.s Christina Boman hade då visat sig mycket förtviflad, vridit sina bänder och spruogit på dörren, hvarpå Pettersson y trat -hon sprang väl icke i sjön hellers. Pettersson hade derpå sökt stilla L:s vrede och yttrat goa Lilja, jag bar begagnat nägot af pengarne, och jag ska skaffa dem äter på det icke syster min må bli olycklig. Lilja hade derpä i hopp om att framdeles äterfå tjufpsngarne sedan P. försäidt den för desam ma inköpta lump, försedd med de erhällne 70 rdr begifvit sig till. Liogholmen och om bord i Petterssons der liggande skuta. Några dagar derefter hade enkan Pettersson, ätfyjd af viktualiehandlaren C. A. M. Wahlström infuonit sig vid Längbolmen och ombord ä skutan. Lilja hae då fråg:t P. hvem bon hade i sitt sailskap, hvarpå P. svarat äh det är ej farligt, det är en hygglig gosse som känner till alitsammans., I Eakan P. bade då förnyat berättelsen om att de Jaf systern emoattagae pengar vore förstörda, men stjerfoorna oc3 banden i bebäll. L. yttrade derpå rjeg ger fan sljernor och band, åS4 peagar ej finnes, ) Wablsuöm hade instämt ui P:s uppgift; men då (har vid bortgiendet lemnat Lilja nägot pengar, hade IL. ytrat oået finns mycket pongar ännu, sök bara. reda pi dem., Lilja hade derefter ä Pelterssons skuta afseglat till Roslagen och först omkring en månads tid derefter Jäter anläadt hit till staden. Han hade då äfven besökt Pettersson och begärt penningar då hon visat en af henne ä 200 rdr bko utfärdad revers, hvarä handllanden Wahlström teckvat sin borgen. ÅA denna: revers, hvarä en vaktmästare W. äfven skrifvit borgen, iskulle penningar hos handlanden H. upplänas för att lemnas ät Lilja. Dagen derpä då L. för att erhölls pennirgar äterkommit till P., bade hon yttrat vaktImästaren mäste jag hjelpa med pangarne, se här har Lilja i alla tall 200 rdr rgs, men ge sig snart ä väg... Lilja ansäg sig ru öfvertygad om stt ha blifvit bedragen, hvarföre haoc, försedd med dessa 200 rår; begaf sig ä väg såderut, i tanka atv genom inbrottsstöld få respenningar tili utrikes ort. Säval ä Nyköpings som Linköpings och Jönköpings: ränterier och i privatbanker hade han derefter sökt göra inbrott, I men misslyckats. Den 28 Okt. 1851 hade han, all. jdeles utblottad pi penningar, hit åter anländt, tys, tillade Lilja, jig hade väl kannsat göra stölder X vägen, men se, jag har tagit för princip att aldrig stjäla från enskild person, utan endast ur allmänna kassors. Lilja hade då begifvit sig til! Petterssoa och 62rättat att hans gjorda försök att få penga. misslyckats, P. hade då lofrat skafta honom jitet pengar. Dagen derpi, då han äter kommit tiP. P., hade hon anmodat bonom irgå i inre ruaunet. Derstädes träffade Lilja handlanden Wahlström och Petterssons son, hvi!ken är suörmakaregesäl!, Wahlström hade då tillbjudit L. 30 rår, men Jä bn bestämdt fordrat 40 rår, sä hade han af W, ernfilit det äskade beloppet. Han hade då begifvit sig ä väg till Örebro, för att göra inbrott i dervarande privatbanks kassakontor. Han hade åerati misslyckats, men påstod nu vid förhöret stt det skulle ä Örebro ränteri ha lyckats honom om han erhöllit ett påriknadt biträde. Efter detta ytterligare misslyckade försök hade han den 7 November äter anländt hit, då han för Pstterssom uppgilvit, satt ban endast hade 2:ne spekulationer förutom de norra städerna qvar, nemligen Westeräs och Upsala rånterier. Lilja hade då af P. erhållit 14 rår och dagen derpå siler dena 8 Nov. hade han afrest till Westeräs med ärgfortyget Westmanland. Han hade då begagnat sig af det resepass, utiärdadt för jigmästaren H., hviket han erhallit af Wahlström. Dagen efter Liljas afresa bade P. i bref till Lilje vå posten afsändt till Westeräs 10 rdr. Han hade derefter, säsom bekant är, föröfrat meorottsstöldep i Westeräs ränteri, men blifvit gripem a8gon stund derefter, kort före det ängfartyger Ares skulle til Stockholm afgä. Om Lans häktande och rymning är förut omnämnåt; det ätrrstär derföra endast att omnämna hvad Lilja. angat.nde sitt sednaste vistande ä fri fot här i staden: upptsitvit. Den 22 Oktober, efter lyckad rymning från Westeräs, hade L. anländt hit till staden, då han samma. dag på aftonen infunnit sig ui Pettersscas och Bomans bostad å södra gistgifvaregärder, n:o 64 vid. Hörnsgatan. Han hade bultat på en dörr uti förstu-san, hvarpå en herre öppnat och på tillfrägan om hvarest den frun söm polerade möbler bodde, helt artigt visat honom på dörren midt emot. Då Lilja inkommit till enkan Pettersson hude hon yttrat: Kors i Jesu namn! Det var öfverkonstapeln Danielsson som Lilja talte vid. Han hade genast aflägsnat sig och stämt möts med Pettersson å Gröna gatan. Lilja hade 7. sin ankomst dit varit klädd i blå rock, grå by i t utstyrd i stor ve och grön uniformsmössa samt utstyr a mustacher. L. hade förgäfves väntat pi Pettersson, hvarföre han äter gått till gästgifvaregärden, då han uti vagnsskjulet ä-gården erhällit nägra rdr af P. I medio af November hade L. gjort nytt försök till inbrott ä stadsauktionskammaren, men blifvit bindrad genom gardespostens vaksamhet. Derefter begaf han sig åter till södra gästgifvaregärden, dä Wahiström infann sig uti skjulet och gaf honom nägra riksdaler, och lofvade bjelpa honom komma till Upsala. Den 20 November kl. 6 på aftonen hade Lilja utanför Norrtull stämt möte med Pettersson. Sedan L. förgäfves i tvenne timmar promenerat mellan Haga och. Norrtull hade han kl. 8 ingätt i Haga park och satt sig till hvila innanför grindarne. Någon stund derefter stadnade en trilla derutanför. Uti en pipa hade hvisslats, och då L., säsom han yttrade sig, icke säg nägra blanka knappar i rocken på den som hvisslade, begaf ban sig ut ät vägen och träftade i äkdonet handlanden Wahlström och enkan Petterssors. W. hade då lemnat honom 14 rdr äfvensom en resbindel, uti hvilken Christina Boman inpackat Ätskilliga linnepersedlar, äfvensom en säg och en kofot. Lilja hade derefter, under uppgift att han wore en på resa stadd handtverksgesäll, lyckats komnsa till Upsala. Hans gripande i Upsala är redsn omtaldt. Christina Boman erkände sanningsenligheten. af hvad Lilja nu uppgifvit, och förklarade att hor: nägon stund efter emottagande af penningeknytet lemI TREE TTT äg or ov F FR TED POP RE PER meg a a a AR mg AA At