Aftonbladet – 5 januari 1853, sida 3

sätter de mänga allmänt-nyttiga förelag, som man utan smicker, kan säga framstä som feadm trollslag helst beräknas bör att staden är icke rik och företa gen mäste rioga öfvervägass m. m. Vi vilji: inga lunda förneka drätselkommissionens mänga förtjenste i afseende på stadens försköning; äfvensom vi med gifva, att flera större arbeten framgå med en helt an nan fart än tillförne, då de utmärkte sig genom sil längsamhet, såsom arbetet vid rädstufvutrappan mm fl., h ilken berömvärda förändring dock hufvudsakli gen torde tillskrifvas den utmärkte verkställaren a slussoch kajbyggnaden m. fl. större företag, hr -öf. versten och riddaren Eriessons nitiska och samvets. granna fullgöranden af sina ätaganden; men mode. rata durants heter det, och vi önska blott, att drät selkommissionen ville visa Jika stor onitanka hvad stådens inre snygghet och renlighet samt innevånarne: derpå beroende helsa beträftar, som den gör i afse ende pä dess yttre försköning. Vi böra, i sä fall icke erfara så högst obetänksamma ätgärder, som ati anlägga stinkande aftiräden och orenlighetsdepoter just der största mängden af innevänarne dagligen samlas för att köpa sina matvaror, såsom i trakterne af Kornhamn och Munkbron eller midt i de bättre bebyggda och vackrast belägna delarne af staden, säsom i stadsgärden. Nögot bättre sätt att inlocka epidemier oct farsoter, särdeles under den heta ärstiden, kan knappast uttänkas, och hvar eftertankan härvid funnits ho: höga vederbörande är svärt att finna. Ett annat förhällande, hvarom ofta varit påmindt, är vära smutsiga illa lagda gator, der vi mäste trefva oss fram i mörker och lifsfara för öfverkörningar. — Vi hafva visserligen fätt trottoarer, ja man talar tili och med om trottoarrätt,; men en annan fräga är, om dessa med sina mänga, onödiga afbrott, sin olämp liga höjd och sina skarpa kanter, som redan kostat lera menniskolif, hvaribland en af vära gamla gene raler, kunna förtjena namnet trottoarer, eller hvad den tänkt pä, som gjort dem? Den som sett trotto arerna i Götheborg och jemför dem med dessa, nä ste ovilkorligen göra sig besagde fräga. Rörande vär ;stenläggning äter, mä vi blott anföra en utländsk resandes yttrande, hvilken icke sä längesedan gästade hufvudstaden. Han sägerisin dagbok: Stockholm Ar säkert den sämst stenlagda stad i verlden; stenläggningen bestär i en sorts små kullerstenar. som sticka upp likt draktänder, för att förstöra vandrara1es fötters. Männe icke man i Stockholm borde tänka bä att härvid eftertaga det i större städer utomlands begagnade sättet, att på de större gatorna göra goda trottoarer och i vagnsvägen blott nyttja mackadamiseringsgrus, väl behandladt. Men det vigtigaste af ullt är väl och bliffer, att hälla staden ren, snygg och sund samt upplyst, och hvem kan i dessa afseenden neka, att icke hufvudstaden stär betydligt efter Göheborg och Norrköping, ja till och med Upsala. — Hvad insändaren yttrar i afseende på läget för norra räghuset och dess ombyggnad, är af mindre vigt än örutnämnde ämnen, och dä detta kommer till öfveräggning, få vi väl härutinnan höra flera tankar. Dz n gäng drätselkommissionen egnat lika mycken omorg ät hvad som befordrar innevänarnes lif och helsa om ät stadens försköniog, skola vi gerna instämma ned den gamle Stockholmsbon uti dess beröm; men ill dess bedja vi honom noga akta sig i mörkret och ä trottoarerne, att det icke händer honom detsamma om den gamle gode generalen: