Aftonbladet – 4 januari 1853, sida 3

(Insändt.) Bref angående civilisation från en Jordegare några mil från Nordanfjälls, med anledning af Postmästarens derstädes bref, infördt i Svenska Tidningen den 8 November 1852. Afständet oss emellan och slarfvet på värt postkontor har vällat, att ditt bref icke kunnat snart besvaras. Som du vet ha vi fatt ett postkontor i vär aflägsna ort; naturligtvis också en postmästare. Nå, du behöfver ej sätta i fräga hvarifrån vi fått den kamraten; förstås frän de högre Posttjenstemännens nuvarande plantskola, med förbigående af de vanliga arbetsmyrorna. Sedan mannen roat sig och lyst i hufvudstaden på sina borgenärers bekostnad, men af dem blifvit slutligen satt i tringmäl, har han nddgats der slata sin korta. tjenstebana, bvarefter han för sina släta aftärers reglerande fatt här ett brödstycke vid posten, det han, skiljd från sina älskliga vanor, gäspande förtär. Det a eljest, oss emellan sagdt, en Stor narr, som pratar i vädret och resonerar lösligt i allt, .med en löjligt afgörande ton. Han sitter vid luckan, icke att sköta tjensten, det får skrifvaren göra, utan för att uppsnappa nyheter och sqvallra, hvilket han gör fiffigt nog. Det torde du finna af ett hans bref, införåt i Svenska Tidningen för åen 8 November, der han framställer sina äsigter ironiskt och der klandret säledes utgör beröm-ochberömmet klander. Det är emot en stigande och allmän civilisation han är en förkämpe, och förflyttad till vära nordliga bygder har han i hast blitvit paturdyrkare, ja, för att vara konseqvent, mäste naturen i sin fullkomliga rähet vara hans ideal. Saknande känsla för den förädlade naturen och öfvermätt af gapande på konstens alster, utan sinne tillika för det sköna i less olika former, förblandar han det estetiska med let osmakliga. Deremot visar han sig hänförd vid syn af en stenig backe eller en oren vattengöl. Yterligheterna höra till de menskliga fenomenerna. Den största slösare öfvergär till krass girighet, friänkaron blir bigott, socialisten krypare för absolutisnen, och vär postmästare, frän att endast täla gattenarna i hufvudstaden, tycker nu mera att intet är 3 trefligt, som att vada i den blygsamma köpingens satsmuts, hvilken ieke bör undanskaftas, säsom en yhet tillhörande den olyckliga civilisationen. Troigen ville han helst, lik jordens första invänare, ba en jordkula. I sitt bref hoppar vår man från hunddansrxe till andthandeln, och derifrån till de Förenta Staternas expedition till Japan, öfver hvilken han slungar sin mäktiga hannstråle. Säsom, sedan länge, bosatt i rten, kan jag om landthandeln gifva ett opartiskt, På erfarenhet grundadt och temligen pålitligt omdöme, och hvad det sista beträffar har jag blott vägledning sf mitt enkla förnuft och af den lilla historiska kunskap jag eger, kansko ej mycket ringare än vär fyaliga postmästsres, Darcn stad är tre mil och derutöfver aflägsen från a ort, är en fast landthandel af verkligt behof påkallad, hvilket ock allmogen inser. Denna handel är inskränkas till födoämnen. Den mindre jordegaen, torparen och särdeles statkarlen bafva sällan tid ller räd att begifva sig till staden att tillhandla sig sådane, dem han endast i högst små partier förmär inskafta sig. Lönar det väl kostnad och möda att öretaga flera mils stadsfärd, för mänga till fots, för tt köpa fem marker sill eller ett halft lispund mjöl