Aftonbladet – 4 januari 1853, sida 3

sat sig i ett raglande och af starka drycker öfverl stadt tillständ. Kapt. och ridd. Forsell anmälte sjukdomsförfall och jinlemnade hosföljande ämnet rörande skriftliga utlätande. Kapt. och ridd. Gyllenskepp äberopar den under sistl. Juni mänad till regementschefen insända berätI telse om händelsen. I Kapt. och ridd. Adelsköld åberopar den af kapt. och ridd. Gyllenskepp insända skriftliga berättelse. Löjtnant Königsfelt har säsom permitterad at artilleribefälhafvaren blifvit anmodad att inkomma med skriftligt utlåtande rörande ämnet; denna berättelse har ännu icke ingätt. ! Underlöjtnanten Bellman berättar att då kapt. Forsell sedan vaktparaden var formerad och oefficerarne jrängerat sig gätt fram till befälhafvaren för paraden Jatt emottaga densamma, var mycket blek, gick lärgsamt men ej vacklade, hvarför Bellman yttrade till kamraterne: Hvad fattas kapt. Forsell; efter att hafva emottagit och expedierat paraden, skulle Forsell vända sig om hvarmed han vacklade ett par steg till venster, derefter stannade han och yttrade: de förbannade hemorhoiderne som slågit upp åt hufvudet. Då kapten Forsell lemnade paraden gick han öfrer torget till kasernen längsamt, men hvad Bellman kunde märka utan att vackla eller ragla. Sedermera hade Bellman yttrat under samtal med de andra officerarne att kapten Forse!ls beteende säg besynnerligt ut. Styckjunkare Rothoff barättar att han hade talat med kapten Forsell och kunde ej märka att han var öfverlastad af starka drycker men väl att han säg besynnerligt blek ut och beklagade sig öfver podager i benen och värk öfver ryggen. Styckjunkare Hult, berättelsen är öfverensetämmande med Rothoffs, men har ej hört kapten Fors sell klaga öfver värk i ryggen. Sergeant Berg var kommenderad med ammunitionstransport till lägret, således frönvarande. Sergeant Norigren var på vakt vid Borgen, säledes frånvarande. Sergeant Jonasson berättar att han sett kapten Forsell nämnde dag vid vaktparaden, men icke kunde märka att han var öfverlastad af starka drycker. Fanjunkaren Schell, som varit vid paraden nämnde dag, observerade kapten Forsell, som såg blek ut; men kunde alldeles icxe märka att han var öfverlastad af starka drycker. Landskrona den 11 Nov. 18352. J. Schmidt. Kommendant. Till komm2ndanten i Landskrona. Som jag genom sjuklighet är bindrad att enligt erhållne ordres personligen inställa mig vid kommendants-förböret, aogäende den på paraden härstädes den 14 sistl. Juni till regements-chefen tnrapporterade föregifne oordniag, får jag härmedelst äran änföra följande: Först och främst bestrider jag helt och hället rapportens innehäll säsom till alla delar ögrundad af det skäl, att dä jag emottog paraden kände jag mig plötsligen anfallen, hvilket äfven tillförene inträffat, af: en hemorrojdal svindel, hvarigenom jag vid vändningen kom till. att snafrva på venstra foten, hvarefter jag obehindrad framträdde till. officers-paraden, dä jag för de tillstädesvarande officeraroe beklagade mig öfver det redan omnämnde illamXendet, och tviflar jag intet att hvar och en af de öfrige närvarande rättvisligen skall kunna förtyda det annorlunda; för öfrigt kan jag, om sä päferdras, genom läkarebetyg styrka sannfärdigheten af deana min uppgift. Säsom vittnen får jag efter ordres uppgifva uuderlöjtnanten Bellman, styckjunkarne Rothoff och Hult, sergeanterna Berg, Nordgren och Jonasson samt fanjunkaren och svärdsmannen Schell, sä vida de voro tillstädes vid omnämnde tillfälle. Landskrona den 11 Nov. 1852. C. Forsell. Kapten vid K. Wendes a t.reg. Härefter och till följd af regemeäts.ordres den 27 sistl. Nov. bar krigsrätt till denna dag blifvit nedsatt för att angäende den i ofvanintegne rapport mot tapteu Forsell under tjenstens utöfniog anmälde förseelse ransaka; och inställde sig nu vid mälets före. tagande kaptenen och riddaren Gyllenskepp, såsom mälsegare, t. f. regements-väbeln, sergeauten Miller, samt kaptenen och ridd. . Forsell, af hvilka den försto5minde, som iniemnads en med ofvanstående rapport till hufvudsakligt innehöll ötverensstämmande berättelse, androg att han, dä kapten Forsell dels är äldre.i tjensten och dels såsom tjenstgörande placemsjor skiljd från tjenstgöraade vid regementet, säsom artilleribotälbafvare härstaädes ansög sig vara bäde pligtig och skyldig att till regementschefen inrspportera kap!. Forsells begåagna förseelse. Tilkännagifvande derjemte att ban, då han, enligt hvad rapporten innehäller, den 15 sistl. Juni begaf sig till kapt. Forsell, anmodade kaptenen och ridd. J. W. Adelsköld att vara sig följaktig säsom vittne, enär kaptea Gyllenskepp väl köoner kapten Forselis lyane, icke villa blottställa sig för litt förskommands obehagligheter; och aom kapten Gyllenskepp, enligt hvad som vid kommendantsförböret förekommit, förmodade att kapten Forseli skulle fortsätta med att bestrida sannfärdigbeten af rapportens innebäll, anhöll kapten Gylenskepp att få säsom vittnen hörde kapten Adelsköld, lIjnanten Carl Magous Königsfelt, underlöjtnant Gustaf Wilb. Bellman, officerskade ten Joachim Schunck, vid 7:de depotkompagniet tjenstgörande 1:e konstapeln n:o I Otto Malmgren, 2:e konstapeln n:o 45 Nils Petter Johansson, artilleristerne n:o 7 P. Jönsson Brynolf, n:o 21 Petter Liljedabl och n:o 74 Bengt Persson Lindqvist samt artlleristen vid 8:de depotkompagniet n:o 9 Nils Petter Söderström. apten Carl Forsell, som tillförene icke varit vil domstol för rägon förseetse tilltalad, bestridde helt och hället den nu mot honom gjorda angifvelse samt anhöll att för rmälets närmare utredande få i krigsrättens proto! o!l införa: 1:o Följande skriftliga anförande: Det emot mig angifna förhällande, som utgör föremål för krigsrättens undersökning, bestrides säsom fullkomligt ogruadadt. Motiveroa til-eangifvelsen lemnar jag i sitt värde, men det ska!l mäbanda icke kunna förnekas att det varit mindre välbetävkt att framkomma med dylikt. Den t-ingar mig emellertid till ett offentligt försvar, som af flershanda skäl icke bordt ifrägakomma, och jag mäste säledes underkasta mig denna nödvändighet. (Forts. följer). (Insändt.) Bref angående civilisation från en jordegare nå