Aftonbladet – 4 januari 1853, sida 2

blick, då dess beskydd skulle undandragas henne. Fördjupad i dessa tankar, hörde hon knappt en röst bakom sig, förrän den, i en hög och högtidlig ton, hörbar för hela mängden, hade mer än en gång upprepat bennes namn. Lyssna till mig, Hester Prynnet sade rösten. Det har redan varit omnämndt att rakt öfver schavotten på hvilken Hester Prynne stod, var ett slags balkong eller öppet galleri, sammanhängande med kyrkan. Detta var den plats hvarifrån offentliga påbud utgåfvos, i den församlade magistratens närvaro och med all den ceremoni som i dessa dagar var öflig vid sådana tillfällen. Här, för att bevittna den scen hvilken vi beskrifva, satt guvernören Bellingham sjelf, omgifven af en hedersvakt af fyra man, beväpnade med hillebarder. Han bar en mörk plym i sin hatt, en guldbroderad bård på sin kappa och en svart sammetsrock derunder; han var en till åren kommen man, med en hård erfarenhet skrifven i sitt anletes fåror. Han passade ej illa till att vara hufvud och representant för et samfund, hvilket för dess ursprung och nu varande utveckling icke hade att tacka ungdomens impuls, utan manlighetens stränga. härdade kraftfullhet och ålderdomens dystra skarpsinnighet, hvilken uppfyller så mycket. just emedan den inbillar sig och hoppas gå litet. De öfriga betydande embetsmännen a hvilka guvernören var omgifven, voro ut I märkta genom den värdigbet i hällning, som tillhörde en period.då öfverheten mer än tå I gonsin ansågs ega helgden af en gudomlij linstiftelse. De voro otvifvelaktigt goda, rätt visa och förståndiga män; likväl torde de licke varit lätt att bland hela dåvarande men niskoslögtet utvälja ett lika antal af visa oci dygdiga män, som varit mindre i stånd , sitta till doms öfver ett förvilladt qvinnohje: ;ta, än dessa visa med obevekligt utseende t mot hvilka Hester Prynne nu vände sitt an -!sigte. Hon tycktes i ganning medveten der: