Aftonbladet – 4 januari 1853, sida 1

och vistelse i öknen, sade borgaren, att slutligen befinna er i ett land, der brottet uppsökes och straffas i åsynen af öfverhet och folk, såsom här i vårt gudfruktiga Nya England. Den der qvinnan, må ni veta, var hustru till en viss lärd man, född engelsman, men som länge hade bott i Amsterdam, hvarifrån han, för temlig tid sedån, var sinnad att komma hitöfver och slå ned sina bopå!ar hos oss i Massachusetts. 1 denna afsigt skickade han hit sin hustru förut, och stannade sjelf qvar för att besörja rågra nödvändiga affärer. Nå, bästa herre, på två år, eller något mindre, som hans bustru varit bosatt här 1 Boston, bar ingen underrättelse hörts af från denne lärde herrn, master Prynne; och hans unga hustru, ser ni, helt och hället lemnad åt sig sjelf — Ah! — aha! — jag förstår er,, sade fremlingen, med ett bittert leende. En så lird man, som den ni talar om, borde hafva Järt äfven det i sina böcker. Och hvem, med er tillåtelse sagdt, bästa herre, är väl fader till det der barnet — det är tre eller fyra månader gammslt gkulle jag tro — som mistriss Prynne håller på sina armar. Sannerligen, min vän, förblifver icke den frågan en gåta, och den Daniel, som skall uttyda den fattas ännu, svarade borgaren. Fru Hester nekar bestämdt att yppa det och magistratsherrarne ha förgäfves lagt sina hufvuden tillsammans. Måhända står den skyldige och betraktar detta bedröfliga upptråde, okänd af menniskor och förglömmande att Gud ser honom.n : Den lärde mannena, anmärkte fremlingen ånyo leende, borde komma sjelf för att utfundera hemlighetenr. ad Det höfdes honom väl, om han ännu är i lifveto, gvarade borgaren. Nu, bästa herre, är det så, alt vår Massachusetts magistrat, som besinnat, att denna qvinna är ung och vacker och utau tvifvel varit starkt frestad till sitt fall, — och dessutom hennes man tro igtvis igger på hafvets djup, — icke har haft bjerj, utt på henne utöfva vår rättvisa lag iall des;